Stockholms förskolor lider av växtvärk. Antalet barn i förskolan har ökat med nästan 8000 sedan 2006. Nästa alla stadsdelar klarade barnomsorgsgarantin under första tredjedelen av 2010 – men det skedde på bekostnad av barngruppernas storlek.
Kommunfullmäktige har beslutat att småbarnsgrupperna, barn mellan ett och tre år, maximalt bör bestå av 14 barn. I storbarnsgrupperna, fyra till fem år, bör det inte vara fler än 18 barn. Dessa gränser har länge överskridits i viss utsträckning, men nu är ökningen av för stora barngrupper lavinartad. Det visar ännu opublicerad statistik som SvD har tagit del av.
De senaste fyra månaderna har andelen grupper där antalet barn överstiger taket mer än fördubblats. Och det är framför allt bland de yngsta barnen som grupperna växer.
Förskolepsykologen Gunilla Niss menar att den besparing som stora barngrupper innebär på kort sikt riskerar att bli mycket kostsam i framtiden.
–På lång sikt blir det jättedyrt, för barnen skadas. Det kommer sätta sina spår när de börjar skolan och när de blir tonåringar.
Brist på uppmärksamhet och varaktiga relationer med vuxna kan enligt Niss skapa en miljö som präglar barnen under lång tid framåt. Och det kan skapa problem under skoltiden och i tonåren.
–Barnen blir otrygga, sen gör de sitt bästa för att få uppmärksamhet. De höjer rösten, går på varandra och blir allmänt stökiga, eller så drar de sig undan. Det är ingen god barnmiljö, säger Gunilla Niss.
Bristen på varaktiga relationer till vuxna är särskilt allvarlig för de minsta barnen, säger hon. De kan inte använda varandra för trygghet, språkutveckling och bekräftelse, utan behöver vuxna som de kan lita på.
Ann-Katrin Åslund (FP) är andre vice ordförande i kommunstyrelsen och arbetar med förskolefrågor. Hon menar att orsaken till de växande grupperna är att så många barn föds i Stockholm.
–Vi bygger allt vad vi kan. Det är inte pengar som saknas, det är mark, säger hon, och tillägger att det oftast är fler barn i förskolan under våren.
Men oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) menar att det visst är en fråga om pengar. Och hon tycker att siffrorna visar att den borgerliga majoriteten i Stockholm inte prioriterar förskolan.
–Det är en förskräckligt snabb ökning av antalet för stora barngrupper och trots det håller man inte barnomsorgsgarantin i hela staden.
I 2010 års budget för Stockholms stad höjde majoriteten förskolornas schablonanslag med 1 procent. Socialdemokraterna kallar det för en nedskärning och hänvisar till att kollektivanslutna förskolelärare har fått en löneökning på 2,35 procent och att Riksbanken räknar med genomsnittliga prisökningar på 2 procent under 2010.
–Det är bara att räkna i huvudet så ser man att det blir mindre pengar över, säger Carin Jämtin.
Att det är svårt att hitta lokaler förklarar Jämtin med att det byggs för lite och att alltför många av kommunens fastigheter har ombildats till bostadsrätter. Det håller inte Ann-Katrin Åslund med om.
– När man sålde förra omgången så tecknade man långa kontrakt så att verksamheterna skulle kunna vara kvar. Och en stor del av ombildningen i innerstaden har privata hyresvärdar stått för, säger hon.
Fotnot: De förskolegrupper som inte är begränsade till barn i åldrarna 1–3 eller 4–5 år finns inte med i statistiken över barngruppernas storlek.
