I söndags kunde SvD berätta om hur stadens yngsta invånare blir allt fler  – de senaste trettio åren har barnen mellan 0–5 år innanför tullarna ökat med 154 procent. I hela Stockholms stad har antalet barn ökat från 35 000 till närmare 60 000.

Men det är inte bara fler barn som trängs på samma yta. SvD:s kartläggning visar att villkoren för dagens barn långt ifrån är desamma som när deras föräldrar var små.

Dagens mammor och pappor växte upp under parklekarnas guldålder. Fram till 1980-talet skulle varje barn i Stockholm ha max 50 meter från porten till en småbarnslekplats och 500 meter till en bemannad parklek. Då fanns som mest 200 bemannade parklekar i Stockholm. SvD:s granskning visar att två av tre parklekar har lagts ned sedan dess – i dag finns bara 54 stycken kvar i kommunen.

Fritidspedagogen Kent Seiden har arbetat i Vasaparken i mer än tre decennier. På eftermiddagarna brukar han räkna till 85–90 barnvagnar i rad i parken.

– Det är helt proppat här, det finns inte så många andra parker här omkring. Jag känner flera av föräldrarna sedan de själva var små och rände omkring här. På den tiden hann jag lära känna barnen, vi brukade leka tillsammans. I  dag hinner jag mest städa och sköta underhåll, säger han.

Kent Seiden oroar sig för att staden inte satsar på bemannade parklekar. Politikerna verkar inte tycka att personalen behövs, tycker han.

– Parkleken vänder sig ju inte bara till småbarn, utan till alla barn. Och de som inte har sina föräldrar vid sin sida hela tiden, de får väl klara sig själva om vi försvinner.

Han får medhåll av Barbro Samuelsson, parkleksföreståndare och ordförande i organisationen Barns rätt till lek.

– När jag började höll vi öppet både på lördagar och kvällar och det fanns särskild personal som höll i idrottsskolor. Vi hade också halvtidsanställda vuxna i barnhagar där föräldrar kunde lämna barn som var upp till fyra år, säger Barbro Samuelsson som snart går i pension.

Stockholms parklek drev också 50 bemannade skolgårdslekar på skolor runt omkring i stan.

– Alla vet att vuxnas närvaro minskar risken för mobbning. Varje parklek som har lagts ner innebär att ett antal barn inte längre har blivit sedda.

Pia Björklid är professor i pedagogik vid Stockholms universitet och har studerat den fysiska miljöns betydelse för barns utveckling. Hon menar att barnperspektivet saknas när Stockholm nu bygger nytt med förtätning som ledord – gluggar ska täppas igen, husen ska sträcka sig högt mot himlen och stadsbilden ska bli tätare.

– De små öarna av natur i staden är livsviktiga. Om man ersätter dem med byggnader och trafik minskar barnens rörelsemöjligheter. När dagens föräldrar var små fanns det rekommendationer och normer för barns tillgång till lekplatser, säger hon.

Regeln om maxavstånd till närmaste parklek ändrades över tid. 500 meter förvandlades till 1 000 – därefter slopades garantin helt.

SvD:s kartläggning visar att bilarna i trafik på Stockholms gator under samma period har ökat med 60 procent. Trafiken är ytterligare en orsak till att barnens utrymme krymper.

– Trafiken begränsar barnens rörelsefrihet och hämmar deras utveckling. De utvecklas genom att röra sig fritt och själva ta sig till sina kompisar och aktiviteter, säger Pia Björklid.

Hon anser att de gröna oaserna i staden är viktiga både för barnens mentala och fysiska utveckling.

– Att röra sig på egen hand är viktigt, men idag vågar inte föräldrarna släppa sina barn. Uteleken behövs för både motorik, balans och fantasi. Alla oroas över att barnen börjar bli så feta. ”Ut och lek!” säger vi till barnen, men var ska de leka?