SvD.se har tidigare berättat om det vittne som åklagaren lyft fram som särskilt viktigt. Vittnet är den enda person som ska ha sett hela händelseförloppet - från den första irriterade ordväxlingen mellan de inblandade till själva dödsmisshandeln.

När åklagaren i dag höll sin plädering i Stockholms tingsrätts säkerhetssal pekade han särskilt på uppgifterna från det vittnet.

- Det vittnet har inte druckit någonting och har hela tiden hållit fast vid sina uppgifter, uppgifter som dessutom fått stöd från flera andra håll, sade Jens Nilsson inför tingsrätten.

På ett lågmält och systematiskt sätt argumenterade Jens Nilsson för varför de fem åtalade ska ses som skyldiga till de brott de åtalas för.

Inför 50-talet åhörare i säkerhetssalen sade han att de åtalade bör dömas till maxstraff - eller nära maxstraff - för mord. Det betyder fyra års sluten ungdomsvård.

Skulle tingsrätten i stället välja att fälla pojkarna för dråp bör straffet landa på 2,5 år - och inte mindre än 1 år om domen blir grov misshandel, ansåg Jens Nilsson.

Åklagaren har åtalat fyra av pojkarna för mord. I dag argumenterade han kring vilka skäl han kan se för rätten att gå på den linjen. Pojkarna har haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt när de attackerat offret, ansåg Nilsson.

Konkret betyder det att de ska ha förstått att slagen och sparkarna kunde leda till döden - och att de varit likgiltiga för den möjliga utgången.

Samtliga fyra har varit med och sparkat, enligt åklagaren.

Han kan inte säga vem som utdelat det dödande slaget. I stället hämtade han stöd från Malexanderdomens resonemang om ”tillsammans och i samförstånd”.

Det var i juni 1999 som två poliser dödades efter ett rån i Kisa. Tre män fälldes senare för morden, trots att det inte ansågs klarlagt vem som avlossat de dödande skotten.

En bedömning som är relevant även för dödsmisshandeln på Kungsholmen, ansåg åklagaren.

- Det har inte skett något uttalat samråd mellan pojkarna, men de har gjort det här i ett tyst samförstånd, sade han inför rätten.

Rättsläkaren Riitta Kauppila var sista vittne att höras inför måndagens pläderingar av åklagare och advokater - sista momentet i den uppmärksammade rättegång som startade förra fredagen.

Riitta Kauppila konstaterade att det är ”en mycket hög sannolikhetsnivå” att den 16-årige pojken dog till följd av blödningar i hjärnan och att de blödningarna i sin tur orsakades av yttre våld.

- Med den typen av skada springer man inte. Man blir livlös på plats väldigt fort, sade Kauppila inför rätten.

Den 16-årige pojkens kropp bar spår efter trubbigt våld på flera platser på kroppen: pannan, kinden, nacken, halsen och på huvudet. Vilket av slagen som skulle ha utlöst blödningen i hjärnan gick inte att säga, enligt Kauppila.

Hon slog också fast att pojken inte haft någon ”medfödd svaghet” som gjort honom särskilt känslig för våld mot huvudet.

Advokat Leif Silbersky, som företräder en av de fyra mordåtalade pojkarna, frågade Riitta Kauppila om det var tänkbart att fallet orsakat döden. Rättsläkaren svarade att det var mycket svårt att föreställa sig att enbart ett fall skulle ha orsakat blödningarna.

Rättegången avslutas alltså i dag med åklagarens och advokaternas pläderingar. Stora delar av förhandlingarna har skett bakom stänga dörrar med hänsyn till den låga åldern hos de åtalade och flera av vittnena.

Det var natten till den 6 oktober som en 16-årig pojke dog efter en misshandel på Kungsholms hamnplan i Stockholm.

Fem pojkar, alla 16 år, åtalades i slutet av november för delaktighet i dödsmisshandeln. Fyra av dessa åtalades för mord, alternativt för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Den femte pojken åtalades för en annan misshandel samt för anstiftan till grov misshandel.