I dag överlämnar regeringens äldreboendedelegation sin slutrapport till äldreminister Maria Larsson (kd). Inom trettio år kommer antalet 85-åringar och äldre ha dubblerats. Redan idag finns ett för stort glapp mellan att bo kvar hemma och att bli så skröplig att man i princip behöver vård och omsorg dygnet om. Det är bakgrunden till den mellanform, ett trygghetsboende, som nu preciseras.

–Många känner att hemmets borg blivit till ett fängelse, präglat av oro och ensamhet. Individerna själva ska avgöra om de känner otrygghet, inte någon biståndsbedömare. De som vill ska få flytta till en bostad med möjlighet att äta tillsammans och med personal som ordnar gemensamma aktiviteter, förklarar delegationens ordförande, riksdagsledamot Barbro Westerholm (fp).

En tvistefråga har varit om kommunerna ska tvingas att tillhandahålla dessa boenden.

–En majoritet har fastnat för att det bara ska vara en möjlighet. Det ser så olika ut över landet. Det borde vara en självklarhet för kommunerna att ändå satsa med tanke på de ekonomiska morötter som finns, säger Westerholm.

Hon syftar på en undersökning som visar att den som bor hemma i högre utsträckning sedan flyttar till det dyrare boendet med omsorg dygnet om, än vad äldre i serviceboende gör. Dessutom föreslår delegationen nu statliga investeringspengar för byggnationen och statliga bidrag till den personal som krävs.

Men den politiska oppositionen, samt bland andra professor Mats Thorslund, reserverar sig och anser att kommunerna borde bli skyldiga enligt lag att erbjuda trygghetsbostäderna.

–Små, fattiga kommuner kanske tycker det blir för dyrt trots bidrag, säger Mats Thorslund.

Delegationen förslår också att vanliga bostäder ska göras mer tillgängliga, men ändå kommer det att behövas mellan 50 och 70 procent fler platser i vård- och omsorgsboende inom 30 år. Men dessa, som idag kallas särskilda boenden, har kommunerna just lagt ner–över 23000 har försvunnit eller omvandlats sedan år 2000.

Ett av de äldreboenden som försvinner och byggs om till ett trygghetsboende är Vädurens vård- och omsorgsboende på Norrmalm i Stockholm. Där har boende och anhöriga protesterat för att slippa flytta.

–Vi bryr oss inte om vad de kallar de nya boendena, men man får inte kliva över lik för att få fram dem. Här slår man istället sönder den trygghet och gemenskap som finns, säger Ingegerd Bülow.

Hennes mamma, Inga-Greta Olsson, snart 92 år, stortrivs i sin tvåa med balkong. Här har hon bott i 2,5 år sedan hon tvångsförflyttats från ett annat äldreboende som las ned.

–Jag blev väldigt ledsen när jag läste om nya flytten i lokaltidningen. Jag trodde att detta skulle vara sista anhalten. Det är många som är deprimerade i huset och jag har grannar som gråter, säger Inga-Greta Olsson.