Désirée Pethrus Engström går mot den kristdemokratiska strömmen: hon är feminist. Ett epitet som väcker ”aversion” hos somliga partikamrater.

– Det uppfattas ju som vänster, och uppmanar lite grann till strid. Många känner sig anklagade.

Men att vara feminist, förklarar hon, betyder bara att man inser att det finns strukturer i samhället som missgynnar kvinnor och vill göra något åt den rådande ordningen.

– För mig är det inte konstigare än så. Men fortfarande uppfattas det som lite skumt att driva jämställdhetsfrågor. Jag tror att kvinnor i alla partier har det tufft.

Désirée Pethrus Engström har ovanligt starka band till kristdemokraterna. Hennes farfar Lewi Pethrus var en av initiativtagarna till Kristen demokratisk samling, kds, som grundades 1964. Hon gick med i ungdomsförbundet i början av 1980-talet, framför allt för att kämpa för internationell solidaritet.

– Då var frågan om apartheidregimen i Sydafrika stor, och jag kommer ihåg att vi uppvaktade riksdagsledamöter om biståndet och enprocentsmålet.

I dag sitter hon själv på riksdagens Stockholmsbänk, och omvaldes i våras som ordförande för kvinnoförbundet. Désirée Pethrus Engström företräder ett parti som, enligt den egna valanalysen, uppfattas som ”bakåtsträvande” och ”mossigt” i jämställdhetsfrågan. Den bilden är orättvis, tycker hon.

– Vi har ett tryck i partiet, och jag är jättenöjd med skrivningarna i vårt principprogram. De talar om strukturer som förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män, så för mig är de feministiska.

Men Désirée Pethrus Engström vill gå från ord till handling. Ett exempel gäller partiets företrädare. Sveriges riksdag tillhör de mest jämställda i världen: 47 procent av de folkvalda är kvinnor. Sämst könsfördelning har kristdemokraterna, med drygt 60 procent män. Och i sju kommuner innehar partiet posten som kommunstyrelsens ordförande. Sex av dessa toppolitiker är män.

På valsedlarna är balansen bättre. Ungefär hälften av kandidaterna är män och hälften kvinnor, men det är männen som brukar stå överst, påpekar Désirée Pethrus Engström.

– Oftast får vi ju bara in en person per valkrets, och eftersom kvinnorna står som nummer två, så blir det den här snedfördelningen.

Inför valet 2010 förespråkar kvinnoförbundet en helt ny ordning: en kvinna bör placeras i topp på valsedlarna till såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige.

– I stället för varannan damernas, så ska vi ha varannan herrarnas. Vi behöver alla kvinnliga förebilder vi kan få, och om det ska bli en verklig förändring så måste fler kvinnor stå på första plats.

Nästa år sjösätts delar av regeringens utlovade familjepolitik. Samtidigt som en jämställdhetsbonus införs får kommuner rätt att betala ut vårdnadsbidrag, en kristdemokratisk hjärtefråga. ”Kvinnofälla”, anser kritikerna, som anklagar socialminister Göran Hägglund för att vilja ”återinföra hemmafruarna”.

– Vårdnadsbidraget är inte i första hand en jämställdhetssatsning. Det är mer en satsning på att föräldrar ska ha möjlighet att vara mer tillsammans med sina barn, något som vi alltid driver, och ett erkännande av de kvinnor som väljer att vara hemma.

Men om kd:s eget kvinnoförbund fått råda hade det sannolikt inte blivit något vårdnadsbidrag. Désirée Pethrus Engström föredrar egentligen en förlängd föräldraförsäkring, med öronmärkt tid till både mamman och pappan.

– Barn behöver tillgång till båda sina föräldrar. Det finns också forskning som visar att familjer håller samman bättre om vi ökar jämställdheten.

Hon tycker att både jämställdhetsbonusen och vårdnadsbidraget måste utvärderas.

– Kommer kvinnorna att missgynnas ytterligare, eller kommer den här kombinationen att göra att fler män faktiskt tillbringar mer tid med sina barn?

Vårdnadsbidraget uppgår till 3 000 kronor skattefritt i månaden för barn mellan ett och tre år. För att sätta press på papporna att stanna hemma kan kvinnoförbundets ordförande tänka sig att införa en kvotering, så att föräldrarna åläggs att ta ut lika mycket av ledigheten.

– Någonstans måste samhället markera vikten av att många barn saknar sina fäder. Det går heller inte riktigt att ta igen den första grundläggande tiden.

Men Désirée Pethrus Engström är optimistisk; i hennes eget parti är ”jättemånga” nyblivna pappor föräldralediga.

– De tycker att barn är något som är viktigt.

Frågan om utsatta unga har länge engagerat henne, inte minst de pojkar och flickor som växer upp i familjer där ”våld är vardagsmat”. I en motion till riksdagen föreslår Désirée Pethrus Engström att män som slår kvinnor i nära relationer ska tvingas att genomgå obligatorisk behandling – som de själva ska bekosta.

– Det måste markeras ännu hårdare från samhällets sida. Det är inte okej att inte underkasta sig någon typ av samtalsbehandling, och det finns metoder som visat sig vara ganska effektiva. Jag tror faktiskt att man kan bli hjälpt.

Lova Olsson

08-13 52 17

lova.olsson@svd.se

Fler artiklar