Stockholm 8º
Frank-Walter Steinmeier, Tysklands utrikesminister och Angela Merkels socialdemokratiska utmanare i förbundsdagvalet om fyra månader, var askgrå i ansiktet när han sent i söndags uppträdde i en tv-utfrågning.
–Ja, det är ett bittert nederlag, medgav han.
Läpparna var smala och det joviala leendet som är hans kännetecken som utraderat.
Scener som dessa upprepades denna kväll i land efter land där med några få undantag Europas socialdemokrati förlorade röster. Varför just nu? Om det någonsin funnits en tid då socialdemokraterna borde segla i medvind så är idag då den ekonomiska krisen biter och väljarna rasar mot bonusar och feta direktörslöner.
–Vi har inget bra svar, suckade igår en uppgiven Martin Schulz, gruppledare i Europeiska socialdemokratiska partiet i Europaparlamentet.
Franz Walter, politikforskare vid universitetet i Göttingen och expert på Europas socialdemokrati, säger att nedgången har varit smygande. Den började redan i mitten av 1990-talet när vänstern sökte en ny väg mellan kapitalism och socialism.
I Europa var det en storhetstid för socialdemokratin med s-ledda regeringar i 11 av 15 EU-länder, i spetsen bland annat Tony Blair i Storbritannien och Gerhard Schröder i Tyskland som 2003 lanserade sin Agenda 2010 – ett tufft reformprogram med marknadsliberal profil.
–Sedan dess har socialdemokratin förlorat sitt språk, sina visioner och sina väljare, hävdar Franz Walter.
Han får stöd av Jacques Lang, före detta socialdemokratisk kulturminister i Frankrike.
–Europas socialdemokrati har flirtat för mycket med ultraliberala idéer. Nu är det dags fokusera på våra traditionella värderingar, manade han strax före Europavalet.
Rådet kommer i senaste laget. I Tyskland och Frankrike har Angela Merkel och Nicolas Sarkozy bit för bit flyttat de borgerliga partierna vänsterut. Merkel stödjer idag krisdrabbade Opel med miljardtunga statslån, håller bilindustrin under armarna med skrotningspremier och pockar på hårt reglerade finansmarknader. Sarkozy värnar om den franska industrin och vinner röster bland arbetstagare som är rädda för att invandrare ska bli konkurrenter på en hårdnande arbetsmarknad.
Liknande recept räddade Italiens premiärminister Silvio Berlusconi som i slutspurten av valrörelsen konfronterades med en skilsmässa på grund av oklara relationer till 18-åriga Neomi Letizia. Berlusconi parti Frihetens Folk fick trots detta 35 procent av rösterna, tack vare krav på en åtstramning av invandringspolitiken.
Störst betydelse hade valet i Tyskland som håller förbundsdagsval den 27 september. Angela Merkels kristdemokratiska CDU backade i söndags med 5,8 procentenheter men fick tillsammans med det bayerska systerpartiet CSU 38 procent av rösterna. Liberala FDP nästan fördubblade sina röstsiffror till 11 procent och kan hjälpa till att bilda en borgerlig regeringskoalition i höst. Socialdemokraterna SPD som fick knappt 21 procent kan nu bara hoppas på ett högt valdeltagande i höst som i sådana fall väntas gynna SPD.
Den andra stora trenden i Europavalet var framgången för ett dussintal högerpopulistiska, nationalistiska och invandringsfientliga partier som alla profiterade på ett explosivt missnöje med den politiska eliten i respektive land. För den mest spektakulära framgången svarade ungerska Jobbik som gick till val med krav på att förstatliga utländska banker och bekämpa vad partiet kallar ”zigenarkriminaliteten” i landet. Jobbik, som ställde upp för första gången i valet, fick nästan 15 procent.
Österrikiska FPÖ som fick 13 procent är snarare att betrakta som EU-skeptiska högerpopulister med inslag av islam-kritik, precis som Geert Wilders nederländska Frihetsparti PVV som med 17 procent blev näst största parti. Brittiska BNP som för första gången rycker in med 2 mandat lutar mer åt det högerextrema hållet medan ATAKA (12 procent) i Bulgarien och PRM (7 procent) i Rumänien är ultranationalistiska partier.
