Sören Wibe lämnade EU-parlamentet 1999. Nu vill han dit igen. Då var han socialdemokrat. Nu är han Junilistans partiledare och toppkandidat. För honom och hans parti finns en sak som står över alla andra.

–Vi har maktfördelningen i centrum, säger han när vi träffas på partihögkvarteret i centrala Stockholm.

Så såg det ut senast också. Då som nu var Junilistans huvudbudskap att EU måste få mindre makt över medlemsländerna. Och då slog partiet de flesta med häpnad. Efter en sällan skådad valspurt fick man 14,5 procent av rösterna, vilket gav tre platser i parlamentet. I år ska Sören Wibe försöka göra om bedriften.

Han menar att budskapet borde locka en mängd EU-skeptiska väljare i alla partier från Socialdemokraterna till Moderaterna. Men i nästa andetag säger han att det också finns saker som talar emot.

–De som går och röstar är de som har en stark partiidentitet, de som känner sig som kristdemokrater, moderater och så vidare. Det går inte att komma ifrån att vi inte har någon sådan bas. De som är lite mer EU-kritiska struntar i det här valet av olika skäl.

Några timmar efter intervjun deltar han och representanter från sex andra partier plus LO i debatt om EU på ABF-huset i Stockholm. Det är Kommunals sektion 30 som arrangerar diskussionen. Det är drygt 20 åhörare i Katasalen. Temat är den svenska modellen, arbetsätten och den omtalade Lavaldomen.

Först uppmanas dock deltagarna att argumentera för varför väljarna ska rösta. När det blir Wibes tur går han dock direkt på partiets huvudtema: maktöverföringen från medlemsländerna till EU. Han menar att socialdemokrater och borgerliga ”fullt medvetet” lämnat över makt till unionen. Det visar bland annat partiernas ja till Lissabonfördraget.

Samtidigt som Junilistan är kritiska till EU tycker man att Sve-rige ska vara kvar som medlem. I partiets valplattform handlar det mesta om vad EU inte ska syssla med. Före debatten på ABF-huset svarar Sören Wibe så här på frågan vad EU ska ägna sig åt:

–Den inre marknaden, att upprätthålla frihandel och förhindra protektionism. Man ska se till att göra det lättare för människor att bo, arbeta och studera inom länderna. Och man ska syssla med några få gränsöverskridande miljöproblem. Det är vår vision.

Trots att man i grunden är motståndare till överstatlighet är den alltså acceptabel ibland.

–Det är ganska självklart. När du har gränsöverskridande miljöproblem så har din egen aktivitet effekt på andra också. Då är det ganska klart att överstatliga beslut är motiverade.

Parlamentsledamöterna tar ställning till en rad förslag av olika karaktär. Junilistans linje är att rösta nej till vad Wibe kallar ”tyckandeförslag” om det innehåller drag av överstatlighet. Det gör man även om man tycker att förslaget i sak är bra.

Det blir mer problematiskt när det handlar om ”lagförslag”.

–Då måste du ta ditt ansvar. Då får du inte föra demonstrationspolitik. Like it or not, men nu ligger lagstiftningen här, nu är ditt ansvar att du gör den bra. Så måste du resonera, säger han.

I januari avgick Wibes parti- ledarkollega Annika Eriksson. Skälen var enligt henne dels samarbetsproblem, dels att partiet blivit alltför socialdemokratiskt.

–Många borgerliga väljare anser att vi är för sossiga, inte minst jag. Socialdemokratiska väljare vill inte rösta på oss för de anser att vi är för borgerliga, konstaterar Sören Wibe.

• Nästa avsnitt: Marita Ulvskog (S).

Dan Nilsson

08-13 56 61

dan.nilsson@svd.se

Fler artiklar