Socialdemokraterna tappade 170 000 väljare i valet 2006 och hittills har Göran Persson varit ensam i partiets absoluta toppskick om att bära ansvaret.

Pär Nuder var finansminister i den fallna s-regeringen, och hade före det en lång historia som parhäst/rådgivare/torped/ till statsministern. I flera avseenden var Nuder var lika mycket Göran Persson som Göran Persson själv.

Efter ett nervkrig med Sahlin på torsdagen kastade Pär Nuder in handduken i ett avskedsbrev till valberedningen, med lätt doft av skillingtryck. Han vill inte "stå i vägen" och ser "fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm".

Det anmärkningsvärda i fallet Pär Nuder är inte att Mona Sahlin sparkar honom, utan att han får sparken först tio månader efter att Sahlin har tagit över ledningen av partiet.

Opinionssiffrorna är nu sedan länge uppe på gamla gyllene nivåer. Men s-ledningen vet att det inte automatiskt fortsätter så fram till valet, och det finns en oro över att bilden av ett passivt parti är på väg att fastna i människors medvetanden.

Att byta från Pär Nuder till Thomas Östros kan verka lika förnyande som att byta ställning i tv-fåtöljen. De är båda två politiska broilers i samma ålder, med långa karriärer i regeringskansliet. Båda räknas till partihögern och anses vara mer skickliga än karismatiska.

Men med skiftet får Mona Sahlin en "skuggfinansminister" som har lojaliteten riktad mot henne själv. Därmed garanteras hon en politisk rörelsefrihet med Thomas Östros, som hon inte hade kunnat få med Pär Nuder.

Det är fortfarande i hög grad oklart hur Mona Sahlin vill förändra partiets politik, men gårdagens agerande förstärker onekligen hennes möjligheter att göra det.

Partiet dementerade på torsdagen att det väntar större utrensningar. Men Pär Nuders fall var ett gammalt rykte som blev sant och den tanken kan nog störa nattsömnen hos flera i partitoppen.

Göran Eriksson

08-13 56 17

goran.eriksson@svd.se

Fler artiklar