V kräver Odells avgång

Publicerad: 29 september 2007, 16.41. Senast ändrad: 27 oktober 2008, 09.11

Finansmarknadsminister Mats Odell (kd) har förbrukat sitt förtroende och bör avgå. Det kräver vänsterpartiet efter den svidande kritiken mot finansföretaget Carnegie, som är regeringens egen rådgivare.

Ny vd och styrelse, och högsta möjliga straffavgift. Så lyder Finansinspektionens (FI) hårda krav på Carnegie. Och det var nära att Sveriges mest kända investmentbank förlorade tillståndet att bedriva aktiehandel efter de misstänkta oegentligheterna inom tradingverksamheten.

I FI:s rapport, som presenterades i fredags, får också finansmarknadsminister Mats Odells närmaste man, statssekretare Urban Funered, svidande kritik. Han var tidigare hög chef på Carnegie.

Carnegie är en av tre finansiella rådgivare som Mats Odell har anlitat för att hjälpa staten att sälja innehav i statliga bolag, och investmentbankens förre vd Karin Forseke har en tung rådgivande roll i försäljningsprocessen.

Efter Finansinspektionens rapport står det klart att ansvarig minister på flera områden har visat bristande omdöme, anser vänsterpartiets ekonomiska taleskvinna Ulla Andersson, som nu kräver Mats Odells avgång.

Vi är mycket bekymrade. Det finns överhuvudtaget inget förtroende kvar för Odell och hans hantering av försäljningarna. Han bör ställa sin plats till förfogande.

Det verkar råda en "skurkkultur" i Carnegie, säger Ulla Andersson. Hon är upprörd över att finansmarknadsministern inte, med omedelbar verkan, beslutade att skilja bolaget från uppdraget som rådgivare åt regeringen.

Odell säger att han ska utreda frågan, och sedan ta ställning till om det ska vidtas åtgärder. När kristdemokraterna pratar om etik och moral, så gäller det tydligen alla andra utom dem själva och deras vänner.

Vänsterpartiet begär nu också att ledamöterna i riksdagens näringsutskott och finansutskott kallas in, för att få en rapport om hur regeringen tänker agera.

Mats Odell är inte förvånad över Ulla Anderssons krav. Vänsterpartiet vill inte minska statens ägande i företag, "utan snarare tvärtom", konstaterar han.

Men i sak måste vi ta frågeställningen om förtroende för Carnegie på allvar. Därför prövar vi nu noga om det skadade förtroendet för Carnegie gör att man inte kan fullfölja sina uppdrag.