Stockholm 4º
Socialdemokraterna förlorade valet under brinnande högkonjunktur 2006 och alliansregeringen inledde med två usla år, trots att ekonomin fortsatte att slå rekord. Det finns inget enkelt samband mellan regeringars opinionssiffror och den samhällsekonomiska utvecklingen. Men de senaste åren har sambandet varit inverterat mot det förväntade.
Först när ekonomin gick in i väggen i höstas började alliansregeringen få huvudet över vattenytan. S framställer det nu som en naturlag att väljarna tyr sig till regeringen under en kris.
Riktigt så enkelt är det inte heller. Oppositionen har i flera månader försökt framställa regeringen som ansvarig för att krisen har fördjupats och förvärrats.
Moderaternas remarkabla framgång i SvD/Sifo:s marsmätning är ett kvitto på att väljarna inte tar till sig den kritik som formuleras av framför allt Mona Sahlin (S) och hennes finansministerkandidat Thomas Östros.
Resultatet är ett gott betyg till framför allt Moderaterna, men också ett svidande underbetyg till oppositionens förmåga att exploatera krisen politiskt.
Det behöver inte vara för evigt. Ett speciellt fenomen i den här krisen är att många svenskar har fått en påtagligt bättre privatekonomi till följd av skatte- och räntesänkningar. Men om krisen slår in med arbetslöshet i breda medelklassgrupper, samtidigt som pensionerna sänks och kommunerna skär ned, kan stämningsläget svänga snabbt.
Moderaterna har också ett nog så allvarligt ”lyxproblem”. Om partiet stjäl supportrar från sina allierade riskerar framför allt KD att åka ur riksdagen. Då kan Moderaterna göra ett rekordval 2010 men ändå förlora regeringsmakten.
