”Vi är för slätstrukna” menade KD:s partistyrelseledamot Bengt Germundsson i fredagens SvD. Men det är inte en träffande beskrivning av partiets process för att fastställa listan i EU-valet.
Först arrangerades ett provval bara för utvalda ombud, vilket minskar risken för ovälkomna överraskningar från gräsrötterna. Lennart Sacrédeus hörde ändå till dem som fick allra flest röster. Trots det gav nomineringskommittén honom ingen plats bland de 50 namnen på listan.
Beslutet kritiserades för att vara odemokratiskt och riskerade att ändras. Men då lyfte partistyrelsen i sista stund in ytterligare fem namn, bland dem förre partiledaren Alf Svensson. Och partifullmäktige beslutade igår att de fem ska stå med på listan, men inte Lennart Sacrédeus.
Efteråt förklarar Göran Hägglund varför. Lennart Sacrédeus är svår att samarbeta med, gör ”mindre väl avvägda uttalanden” och vägrar att släppa frågor som han har förlorat internt.
Det var inte ”Vi sätter oss i ringen” som hade inspirerat Hägglunds behandling av Lennart Sacré-deus.
Enligt Göran Hägglund borde argumenten mot Sacrédeus omedelbart ha redovisats av nomineringskommittén. Att det inte gjordes förklarade han med politikens snällhetskultur: det är inte kutym att plädera mot enskilda kandidater.
KD-ledningen kalkylerar med att det är värt att ta en hård konflikt med Lennart Sacrédeus, och med många av de värdekonservativa kristdemokrater som delar hans kritik mot exempelvis partiledningens abortpolitik och positiva syn på EU.
Ledningen vill att KD uppfattas som ett allmänborgerligt parti, men Sacrédeus och hans åsiktsfränder påminner regelbundet väljarna om att det är ett parti med utpräglat värdekonservativa strömningar.
Hägglund har nu gjort en offentlig markering av var gränsen går. Och igår var han inte slätstruken.


Stockholm 9º































