Medicin bakom vart tredje akutfall

1995 tog en då 65-årig kvinna kontakt med Akka vårdcentral i Västerhaninge söder om Stockholm. Hon hade sedan några månader tillbaka drabbats av återkommande kramp- och svimningsanfall. Diagnosen kom kort därefter: epilepsi, och livslång medicinering.

Åren som följde blev kvinnan sämre. Nedstämdhet, sömnproblem, apati, försämrat närminne och kraftig viktnedgång. 2002 fick hon diagnosen demens.

Med det beskedet levde familjen tills hon slutligen, i maj 2007, ansågs vara så dödssjuk att epilepsimedicinerna kunde dras in.

Efter det tog det bara två månader innan hon plötsligt kunde kommunicera med omvärlden igen. ”Demensen” visade sig vara en biverkan från läkemedlen.

Fallet anmäldes till Socialstyrelsen, som i sin granskning konstaterar att det rör sig om ”extrema biverkningar” som fått ”katastrofala konsekvenser”.

Men historien är, om än ovanligt tragisk, inget undantag. Problemen med läkemedel som krockar, tar ut varandra eller helt enkelt får svåra konsekvenser är ingen ny företeelse. Sedan 70- talet har ett flertal studier, utbildningar och förslag på lösningar presenterats.

Trots det visar en färsk svensk studie, publicerad bara några dagar efter Socialstyrelsens ovan nämnda bedömning, på ännu dystrare siffror.

För drygt en tredjedel av patienterna som togs in akut till geriatriska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge bedömdes läkemedelsbiverkningar vara ensam eller bidragande orsak till inläggningen.

–Det är den realiteten vi ser bland gamla idag. Patienterna i vår undersökning tog i genomsnitt åtta olika läkemedel. Vilket inte bara betyder att man får rena medicinska problem, det illustrerar också svårigheterna för de gamla att hålla reda på alla tabletter, säger Ulf Bergman professor i klinisk farmakologi, och en av medförfattarna till studien.

Även om den aktuella undersökningen gäller en förhållandevis liten grupp på ett specifikt sjukhus så bekräftas bilden av både Socialstyrelsen och annan forskning. Johan Fastbom är docent i äldrefarmakologi och anställd vid forskningsinstitutet Aging Research Center, ARC:

–Vi blir allt äldre, och de äldre blir allt fler. Trenden pekar uppåt. Det här är inte ett problem som minskar på något sätt, säger han.

–Men det är en ständig och hårfin balansgång: när man är gammal och som mest sjuk, så är man också som mest känslig för läkemedel.

Enligt Fastbom sitter läkarkåren inne med en betydande del av ansvaret.

–Det är alltid en tablett som är lösningen och så behöver det inte vara. En äldre patient som äter fel och inte motionerar tenderar till exempel att bli förstoppad. Och sådana alternativ finns det för väldigt många andra krämpor och sjukdomar.

Ulf Bergman, själv överläkare vid universitetssjukhuset i Huddinge, håller inte med. Enligt honom handlar problemen snarare om att alla patienter borde ha en läkare med helhetskollen över vilka mediciner som skrivits ut.

–Men det behövs en lagändring också. Om fler fick tillgång till registret över vad patienten hämtat ut för läkemedel tidigare så skulle man kunna förekomma mycket, säger han.

Redan idag får läkare kontrollera läkemedelsregistret, men i praktiken utnyttjas den möjligheten sällan. Vilket också är en av orsakerna till att socialdepartementet föreslagit att läkare ska kunna delegera den uppgiften, till exempel till en sjuksköterska. Vilket är extra viktigt när någon kommer in akut.

Enligt socialdepartementet är tanken att förslaget ska bli proposition strax efter årsskiftet, och verklighet den första april nästa år.