Hur många gånger kan man få Bragdguldet? Egentligen bara en gång, helt ärligt, men det är klart att det finns undantag.

Det är inte omöjligt – men det är mycket svårt att få Bragdguldet två gånger och det är en av de saker som gör den medaljen så speciell.

Och just därför lyser det också extra klart kring fyra stora namn i bragdhistorien.

Tre män och en kvinna har belönats två gånger.

Vem som är historiens bäste svenske idrottare är givetvis en smaksak – men ingen har nåt samma höjder eller samma berömmelse som Björn Borg. Fem segrar i Wimbledon, sex segrar i Franska Öppna.

Han fick Bragdguldet redan som 18-åring efter segern i Paris 1974 , och han var aktuell igen året efter. 1975 vann Sverige Davis Cup för första gången, men det laget räckte inte hela vägen. Istället fick Ingemar Stenmark medaljen 1975. Och ingen har nog blivit så folkkär som Ingemar Stenmark; i den matchen var Borg aldrig riktigt nära.

De bägge giganterna vägrade sluta vinna och bägge fick en särskild plats i svenskarnas hjärtan. För oss som växte upp på 1970- och 1980-talet är minnena glasklara: sommardagar med Borg på TV:n och Bengt Grives långa tystnader från Wimbledon. Vintrarna då lektionerna i skolan avbröts och en TV rullades in i klassrummet när Stenmark skulle köra andra åket i Krajnska Gora, Adelboden eller Garmisch.

De var större än alla andra och 1978 fick Björn och Ingemar varsin medalj till. Det hade aldrig hänt tidigare.

Nära 30 år senare lyckades Anja Pärson med samma sak. Hon fick sitt första Bragdguld efter slalomsegern vid OS i Turin 2006 . Det guldet bärgades under maximal press – men året efter var hon ännu värre. På hemma-VM i Åre bärgade hon fem medaljer, varav tre guld. Den prestationen kunde ingen annan match och Anja Pärson blev den första att få Bragguldet två år i rad.

Den fjärde med två Bragdguld är den störste artist svensk idrott någonsin kommer att få se. Ingen har haft mer bollkänsla än JO Waldner; han är världens genom tiderna bästa bordtennisspelare.

Han kunde haft två individuella bragdguld också. 1989 tog han VM-guldet i singel i Dortmund och vid samma VM krossades den kinesiska muren när det svenska laget piskade upp Kina med 5-0.

”Som att vinna Davis Cup tio år i rad” lär det svenska tennislandslaget ha sagt. Debatten i bragdnämnden handlade mycket om Waldner skulle få guldet själv, eller om laget skulle få det och i så fall om hela laget skulle belönas eller bara de tre som spelade finalen.

Hela pingislaget vann Bragdguldet – och när JO tog OS-guld i Barcelona 1992 fick han ett alldeles eget också.

Vad krävs då för att få sitt andra Bragdguld? Det räcker inte bara med ännu en stor prestation, ännu en bragd eller ännu en seger. Man måste vara ännu bättre andra gången. Statuterna säger nämligen att den som ska få guldet igen måste stå i särklass mot de andra kandidaterna.

Man skulle därför teoretiskt kunna tänka sig att ge någon idrottare fyra Bragguld: två i lag, två individuella.

Men det kommer aldrig att hända – om inte JO Waldner tröttnar på pensionen och gör comeback…