Ingvar Carlsson matchade under sin tid som partiledare fram flera framtida partitoppar, bland dem Mona Sahlin, Anna Lindh och Margot Wallström. Att någon av dem skulle efterträda honom var målet.

–De tre fick utrymme av Carlsson att växa. Margot var nästan aktuell som partiledarkandidat redan då – för 20 år sedan, säger författaren och S-profilen Christer Isaksson.

En färsk undersökning från Expressen/Demoskop visar att Wallström är den som väljarna helst vill se efterträda Juholt. Hela 26 procent har henne som favorit. Tvåa kommer Thomas Bodström på 19 procent.

Men medan Sahlin och Lindh kämpade för avancemang valde Wallström att under perioder ta paus från politiken.

Då Göran Persson slutade som S-ledare 2007 satt Wallström i EU-kommissionen. Raskt seglade hon upp som trolig efterträdare. Men hon avböjde och stöttade i stället vännen Sahlin.

Upprepade nej till trots – partiet fortsätter att ropa efter Margot.

–Hon är Socialdemokraternas våta dröm. Hennes ointresse gör henne attraktiv, säger statsvetare Jenny Madestam.

Christer Isaksson menar att önskan om Margot är ett uttryck för att partiet saknar hundraprocentigt tilltalande kandidater.

–Bilden av henne uppfyller alla de krav som partimedlemmarna ställer. Hon har en mjuk framtoning, är en bra debattör och har en förmåga att lyfta frågor som är positiva för partiet.

–Men i realiteten vet ingen var hon står.

Wallström är i dag FN:s särskilda representant för att bekämpa sexuellt våld mot kvinnor i olika konflikter, ett uppdrag hon avslutar i mars.

Isaksson är förvissad om att hon inte blir S-ledare:

–Jag tror inte att Margot har det intresse som krävs. Hon brinner för enskilda frågor – inte för att ena stridande viljor.