Skolorna ägnar för lite tid åt att bekämpa sexuella trakasserier och rasism trots att sådana kränkningar är mycket vanliga. Däremot sätter skolorna in en rad olika program mot mobbning - men de utvärderas sällan.
- Det verkar ha en enorm betydelse att man faktiskt vet vilka problemen på skolan är så att man kan sätta in rätt insatser. Det kan låta självklart, men det är det uppenbarligen inte, säger Fredrik Modigh, projektledare vid Myndigheten för skolutveckling.
Att en skola stolt visar upp att den arbetar med Friends, Charliemetoden och har ”temavecka värdegrunden” säger inte så mycket hur effektivt arbetet mot mobbning är.
- Ett handlingsprogram i sig är inte det viktiga, utan hur det integreras i skolans arbetssätt. Det finns en föreställning att ett program kan lösa problemet, men vår erfarenhet är att det behövs många typer av insatser både på kort och lång sikt, säger Fredrik Modigh.
Rapporten bygger på den forskning som finns om kränkande behandling, utvärderingar och besök på ett antal
skolor. En av de viktigaste framgångsfaktorerna är att alla vuxna på skolan har samma förhållningssätt.
Ett exempel är Kungsbroskolan i Tidaholm. Där använder man gula kort mot kränkande språkbruk och handlingar. Efter tre gula kort kallas föräldrarna till skolan.
Andra framgångsfaktorer är att eleverna måste ha inflytande och att åtgärderna ska vara långsiktiga.
- Insatser som helt baseras på de inblandade eleverna kan vara förödande, eller i alla fall lönlösa, säger Sara Damber, expert vid Myndigheten för skolutveckling.
Det räcker inte att bara ha ett handlingsprogram som talar om hur man ska göra med mobbare och mobbade. Skolorna behöver också se vad det är i gruppen, klassen eller skolan som gör att mobbningssituationer uppstår för att det inte ska hända igen.
I rapporten lyfts 15 förskolor, grundskolor och gymnasieskolor fram som goda exempel.
- En sak som slog oss är hur stark Jantelagen är. Man får inte bli profet i sin egen kommun. De skolor vi ringat in har kommit väldigt långt i sin
utveckling på det här området. Men kommunerna har inte tagit tillvara kunskaperna och spridit till andra skolor, säger Sara Damber.
En annan slutsats i rapporten är att sexuella trakasserier och rasism uppmärksammas för lite. Sexuella trakasserier är mest förekommande i gymnasiet, men där får arbetet mot kränkande behandling inte samma utrymme som i lägre årskurser. Var tredje elev i år 2 i gymnasiet har utsatts för sexuella kränkningar, visar tidigare studier.
Myndigheten för skolutveckling framhåller att det krävs ökade insatser mot sexuella kränkningar.
Skäggetorpsskolan i Linköping försöker komma åt problemet genom att ge eleverna skriftliga intyg om de har ett positivt förhållningssätt och ett bra språkbruk när de lämnar nian. Ungefär en tredjedel av eleverna lever upp till kraven och får diplom.
