Dottern som bara är elva men redan driver en egen blogg tillsammans med kompisarna tillbringar allt mer tid bakom stängd dörr i sitt rum. Jag snokar bäst jag kan. ”Please do not disturb”- skylten till trots.
Knack, knack.
–Hur går det?
–Bra.
–Du, det är väl inga vuxna som försöker få kontakt med dig?
–(Tung suck följd av en lätt mästrande ton.) Nej, mamma. Och skulle det dyka upp någon så spärrar jag honom.
Men det är klart man oroar sig.
För jag vet ju att de finns där ute. Nätraggarna. Vuxna människor med ljusskygga avsikter. Snuskgubbar som försöker skapa förtroendefulla relationer med ungarna för att sedan utnyttja dem sexuellt. Det har till och med ett namn – grooming.
Enligt en undersökning från Brå har hälften av flickorna och var femte pojke i åldrarna 15–17 år blivit sexuellt trakasserade på nätet av någon som de tror är vuxen. Och ett lagförslag om att göra det straffbart för vuxna att ta kontakt med barn under 15 år i syfte att inleda en sexuell kontakt utreds sedan ett par år tillbaka.
Jag har läst journalisten Katia Wagners skrämmande bok ”Alexandramannen – en berättelse om vår tids största nätsexhärva” om 36-åringen som dömdes för åtta våldtäkter, flera fall av sexuellt utnyttjande och andra sexualbrott mot 58 flickor och unga kvinnor.
Så när signaturen Ruksci dyker upp i gästboken på dotterns fotbollslags hemsida med det ena inlägget märkligare än det andra ringer genast varningsklockorna.
”Du tror jag är en abborre men hahaha aldrig i livet jag är ruksci och jag ska klippa dina näsborrar om du inte låser din dörr!”
Eftersom jag har administratörstatus bestämmer jag mig för att radera inläggen. Ruksci svarar snabbt med en ny salva inlägg:
”Vem har tagit bort alla mina andra inlägg som jag skrev?” ”Vem e du du säger ingen men du e allt.” ”Jag är en jätte bla bla bla du är en ängel bla bla bla liten bla bla böla och jag är ful bla bla bla rynkor är senap som är en ögonfrans.”
Oron växer och ämnet diskuteras livligt av föräldrarna under veckans träning: Är det en vuxen som låtsas vara barn? En skruvad nätpedofil? Vi bestämmer oss för att stänga av ip-adressen. På kvällen ringer min tränarkollega till mig:
”Du, jag kollade upp ip-adressen… och inläggen kommer från din dator.”
Av detta lär jag mig tre saker:
1. Gräv där du står.
2. Barn har livlig fantasi.
3. Vuxna har snuskig fantasi.
För som dottern och hennes kompis sa efter att ha blivit avslöjade:
”Förlåt men vi skrev bara lite korkade saker, vi bara skojade lite.”
Själv har jag avgett ett (tyst) löfte – jag ska sluta måla fan på väggen.
