Det hände i matchen mellan Spanien och Tyskland. Det kommer att hända på lördag och söndag också, precis som i alla andra matcher i fotbolls-VM. Spelare trillar utan verklig anledning, men med desto fler yviga gester, i ett försök att få en frispark. Ofta lyckas det. Det är ytterst sällan domaren utnyttjar sin rätt att straffa en falsktrillare.
Hur länge kan dessa pinsamma filmningar pågå inför hela världens ögon? Det tycks finnas hur många tv-kameror som helst runt plan så vi i publiken kan avslöja vartenda falskt krokbensoffer.
Repriserna i slowmotion visar precis hur det gått till. Sätta båda skospetsarna i marken är ett vanligt sätt att inleda denna form av teater. Hoppa rätt upp i luften och sedan grimaserande trilla ned utan att ta emot sig är ett annat.
De flesta av oss kan nog skilja på falska och äkta fall, men det kändes ändå skönt och bekräftande att i söndags i SvD läsa en artikel från TT-AFP där psykologen Paul Morris förklarade: När en spelare ramlar i form av en pilbåge, det vill säga båda armarna i luften, öppna handflator, bröstkorgen framåt och bena böjda vid knäna så är det en filmning. Det är inget människan gör naturligt. Instinktivt tar man ner armarna för att försöka hindra fallet, eller så faller man åt sidan för att lindra smärtan.
Som sagt: hur länge ska det få pågå? Och då tänker jag inte föreslå att domaren ska kila iväg och titta på reprisen så snart något B-skådis trillat på plan. Jag lägger ansvaret på spelarna och tränarna. De borde säga till varann: nej, grabbar, nu går detta inte för sig längre. Vi skämmer ut oss inför alla kidsen (och gubbsen och gummsen) som ser upp till oss. Nu får vi faktiskt försöka hålla oss på benen så mycket som möjligt. Den som filmar i vårt lag blir utbytt direkt. Sluta trilla! Stå upp för moralen!
Tänk om kameror på motsvarande sätt skulle avslöja hur världens mest kända trollkonstnärer bär sig åt när de sågar itu paljetterade damer, förvandlar duvor till spelkort, snyter pengar ur kroppens håligheter och allt vad de nu vill få oss att ro att de gör. De skulle knappast kunna fortsätta som om ingenting hänt utan vore väl rimligen tvungna att lägga av –eller hitta på något nytt.
När ska förresten något av alla dessa tv-produktionsbolag komma på idén att ha en skamshow där man visar de värsta fallbluffarna och har syndarna på plats? Naming and shaming. Den vanligaste förklaringen från spelarna skulle säkert vara att alla andra gör sådär så då gör jag det också. Denna etiklösa ursäkt kan förslagsvis mötas av ett bröl ur hundra vuvuzelor i publiken. Sedan kan man rösta fram en topplista, där tittarna får ringa in i flera omgångar så att produktionsbolaget får in sina pengar. Till slut utnämns Årets Skämmigaste Trillare som får stiga upp på scenen och ta emot en örfil av chefen för Dramatens elevskola.
Jo, för film- och teatervärlden borde protestera mot dessa fotbollsmänniskor som inte kan trilla på ett trovärdigt sätt och på så sätt drar ned skådespelarkonsten i smutsen.
