– Jag hörde inga skott, kanske var det en ljuddämpare på vapnet. Ändå gick jag fram till räcket och tittade ut. Där låg den döde mannen. Sedan kom två polisbilar. Efter ett tag var det väldigt många poliser på plats.

Vittnet berättar att hon har bott i Malmöområdet Lindängen i 26 år. Under årens lopp har hon sett hur området förändrats till det sämre. När hon själv var liten behövde hon inte vara rädd för att råka illa ut, inte räddare än barn i andra områden. Nu säger hon att det inte kommer att fungera i längden. Hennes äldsta barn, åtta år gammalt, är fortfarande för liten för att röra sig fritt i kvarteret.

– Men det blir svårt att bo kvar här när det är dags. Det händer alldeles för mycket. Lindängen är inget område för barn. Malmö är ingen stad för barn heller.

För en vecka sedan blev hon vittne till hur polisen ingrep mot två gäng som sköt mot varandra.

– Det var som en film. Då stod jag också på balkongen. Två bilar kom körande i fruktansvärt hög fart och det hördes skott. Sedan kom det en massa poliser också.

Hon visar runt i lägenheten. Här stod det till nyligen ett kassaskåp. Hon pekar på golvet i vardagsrummet. Hennes familj har en speceriaffär och förvarar ibland dagskassan i hemmet.

– Någon gjorde inbrott. De tog alla värdesaker. Pengar och smycken. Det händer ofta att folk knackar på och säger att de är utsända av fastighetsägaren för att laga något. Nu har värden gått ut med information om att vi inte får öppna för någon som inte kan legitimera sig. Så kan man inte leva!

På parkeringsplatsen är det nästan tomt. Ett tält är fortfarande rest över den döda mannen. Där inne pågår den tekniska undersökningen. Tre pojkar, alla 16 år gamla, närmar sig avspärrningen och frågar poliserna som vaktar om lov att komma förbi. De vill handla. Dessvärre går det inte än, blir svaret.

– Gå hem istället grabbar, det regnar ju och här finns inget att se, säger en polis.

En av pojkarna konstaterar att det finns värre ställen än Lindängen:

– Jag bor här ju och är inte rädd. Jag är ju blatte så jag klarar mig. Rosengård är värre.

Han tystnar och tillägger efter ett tag:

– Jag kände killen som blev mördad på nyårsafton. Vi satt bredvid varandra i skolan.