WASHINGTON D.C. James fick sitt drömjobb efter att ha läst juridik. Han ville kämpa för amerikaners medborgerliga rättigheter, även om de var svarta, kvinnor, bögar, satt i rullstol eller trodde på något konstigt. Han tyckte det var viktigt.

Han blev jurist på amerikanska justitiedepartementet och åkte land och rike runt för att granska om delstater, städer eller offentliga arbetsgivare gjort sig skyldiga till diskriminering. För då stämde han dem.

Avdelningen som bekämpar diskriminering har några av landets skarpaste jurister, med näst intill obegränsade resurser. De kan tillbringa månader på motell i bushen för att hitta vittnen och experter. De bråkar hela vägen upp i högsta domstolen om det skulle behövas, för att försvara alla amerikaners möjligheter att få rösta, utbilda sig och söka arbete på lika villkor.

Divisionen skapades 1957 för att bekämpa rasdiskriminering, främst i den gamla konfederationen av sydstater. I Alabama fanns bara några få procent av svarta amerikaner i röstlängderna vid den tiden, och det var inte så noga med vallokaler i fattiga områden. I Texas släppte skolor ogärna in svarta barn. Långsamt slogs deras argument ner i domstolarna; delvis med hjälp av regeringens aggressiva civil rights-jurister.

James ser mestadels förtvivlad ut när han ger mig en lektion i amerikansk rasism på en hotellbar i Georgetown. Han jobbar inte kvar längre. Hans chef, som började under Nixon-regeringen, har också slutat. Han kämpade på i 37 år under regeringar av båda sorter och satte en ära i att lyckas kompromissa bland politiska viljor. Men de senaste sex åren tycker han att rättvisa och juridik alltför ofta fått stå tillbaka för politiska beslut som inte främjade lika rättigheter.

Sedan den nuvarande regeringen tog makten har avdelningen mottagit drygt 3000 anmälningar om diskriminering mot svarta amerikaner av offentliga arbetsgivare. Fem fall har tagits upp på sex år. Bara två fall av diskriminering mot svarta i rösträttsfrågor har drivits. Noll fall som gäller indianer. Till och med under Reagan togs fler upp.

De kollegor till James som hade ägnat sju år att driva ett mål om diskriminering av kvinnliga skolvaktmästare gav också upp när de en dag beordrades att byta sida och strida för de vita manliga skolvaktmästarnas sak istället.

Men det är inte ont om folk på avdelningen trots att dussintals expertjurister har slutat de senaste åren. En nyligen publicerad rapport visade att många av de nyrekryterade saknar erfarenhet av diskrimineringsmål, men att de gått på kristna universitetet eller är medlemmar i det republikanska partiet. Några plockades direkt från politiska kampanjer.

Så det finns fortfarande en chans att slippa bli diskriminerad. Vita välmående amerikanska män har ju förtryckts länge nog nu. Och om fattiga svarta väljare inte lyckas ta sig fram till en röstningslokal och avlägga sin röst i nästa val; well, varför skulle man försöka underlätta det för dem. De röstar ju ändå oftast på fel parti.