Olivia Trygg, 22, växte upp med en alkoholiserad pappa som till slut dog av sin sjukdom. "Det som hjälpte mig var att höra att det inte är din pappa som är dum, det är alkoholen. Om man vill förbättra stödet till barn till missbrukare måste det vara möjligt att få information om sina föräldrar”, säger hon.
Foto: Lars Pehrson
Olivia Trygg växte upp i ett välbärgat område i Djursholm. Det var ofta fester hemma och i centrum stod hennes pappa. Han betraktades som social och rolig och skålade med alla. Ingen förstod att han var alkoholist.
När Olivia var 11 år började hon ana att pappa hade problem med spriten.
–Jag hällde ut vinet i slasken och sade åt honom att han inte fick dricka för det var farligt. Men då gömde han vinflaskorna i stället.
Efter det följde flera år av förnekelse inom familjen, de pratade inte om problemet. Olivias mamma hade ett krävande jobb och var borta mycket och hennes äldre syskon hade flyttat hemifrån. Det gjorde att Olivia var mycket ensam med sin pappa. För att härda ut tog hon sin tillflykt till stallet. Hon åkte dit direkt efter skolan och kom hem sent.
–Jag fick ont i magen när jag tänkte på att jag skulle åka hem. Jag ville inte träffa pappa när han var onykter.
Hon kunde aldrig få skjuts till stallet eftersom han nästan alltid hade druckit och när hon tog hem kompisar kunde han säga pinsamma saker och skämma ut henne.
Så småningom började Olivias mamma ställa ultimatum och det blev bråk och tjafs.
När Olivia var 15 år gick pappan under jorden. Hon försökte få besked från socialtjänsten, som hon visste hade kontakt med honom, men de vägrade tala om var han fanns. De hänvisade till sekretess.
–Jag grät och skrek i telefonen, men det hjälpte inte. Jag visste inte ens om han levde.
Senare fick hon veta att hennes pappa var rädd att Olivias mamma skulle få reda på var han fanns, därför ville han inte att dottern skulle få veta.
Olivia ringde runt till olika sjukhus, utan att få svar.
–Tills jag kom till en läkare som förstod hur jag mådde. Han kunde berätta för mig indirekt att min pappa fanns där, utan att bryta mot sekretessen.
Pappans alkoholism blev allt värre. Han bodde på olika hotell och ringde Olivia på hennes mobil flera gånger per dygn när han var full. Vid några tillfällen kom han hem till deras hus och uppträdde obehagligt och en gång såg hon honom köra rattfull.
–Till slut fick han besöksförbud. Han blev helt personlighetsförändrad.
I drygt sex år led Olivia av ständig stress, sömnproblem, magont och orkeslöshet. Hon ville inte träffa kompisar och skolan orkade hon inte med. Tack vare att det fanns pengar i familjen kunde hon gå i privat terapi och det blev hennes räddning.
–Jag bearbetade ilskan kring det som hände pappa medan han var sjuk, för att jag skulle kunna möta honom igen när han blivit frisk.
Samtalen som socialtjänsten i hemkommunen erbjöd, efter många års tjat från hennes mamma, var ”värdelösa”, enligt Olivia. De tog inte problemen på allvar, tycker hon.
Olivia gick om sista året i gymnasiet för att klara alla ämnen. I dag är hon 22 år och jobbar på reklambyrå. Förra året startade hon, tillsammans med sin syster och mamma, stiftelsen Trygga barnen, där barn och unga får hjälp att hitta vägar till terapi och prata.
Olivias pappa dog av sin alkoholism i maj förra året. Hon hann träffa honom några gånger hösten 2009 ihop med en terapeut.
–Jag saknar min friska pappa, så som han var innan han blev sjuk. Han var världens bästa pappa.
