Apropå den senaste tidens apejävlar, blattajävlar, moderata hot om upphävt medborgarskap, värdegrunder, uppfattningen om svenska värderingar och andra ödesfrågor:
För många svenskar blev Rosengårdsskandalen, där polisen inte bara uttryckte sig rasistiskt, utan dessutom avslöjade kontroversiell våldsjargong, ett offentliggörande av något de redan hade tragiskt god kännedom om. För andra blev det ett chockartat uppvaknande.
Justitieministern sade att gudskelov är problemet varken stort eller vanligt. Men det uttalandet gick stick i stäv med bland annat polisens egen problembeskrivning och interna arbete med diverse mångfaldssatsningar och fluffiga värdegrundsarbete.
Vissa har i debatten hävdat att polisen var pressad, stressad och därför kunde man ha överseende med en och annan groda. Som om latent rasism och hot om grovt våld är okej bland innehavarna av våldsmonopolet. Bara man lyckas dölja det.
I april 2008 citerade jag Rikskriminalpolisens chef Therese Mattsson i en SvD-kolumn. Så här skrev hon om Sverige i Rikskriminalens årsrapport:
”Vi har levt ett ganska skyddat liv en bit från allfarvägarna. Vidare har vi en kultur som bygger på gemensamma värderingar om att ta hand om sin nästa, värna om de svaga och respektera allas integritet.”
Efter att ha presenterat globala, allmänmänskliga företeelser som Sverigeunika, ställer Therese Mattsson dessa emot ”migrationen” som enligt Rikspolischefen ”…innebär att vi får influenser från andra kulturer med andra värdegrunder. […] De kommer ofta från samhällen som kollapsat och där lag och ordning är ett passerat stadium”.
Vad Therese Mattsson – mitt i arbetet med att hitta strategier mot grov, organiserad brottslighet – signalerar, är en utdefiniering av alla oss svenskar med bakgrund utanför Sverige. Vi=bra, dom=dåliga. Och hon är inte ensam om sin retorik.
Senast ut var en moderat arbetsgrupp och deras omdiskuterade förslag på särskilda åtgärder för den särskilda sortens svenskar som kallas invandrare. Medborgarskap ska kunna återkallas och självklarheter som att ingen ska behöva kallas för ”hora” i skolan vevas och kopplas till invandrarskap utan närmare förklaring.
”Acceptera och accepteras!”, dundrar moderaterna bakom invandrarutredningen. De säger sig vara beredda på kritik och föreställer sig att den ska komma från ”dem som omhuldar bidragsberoende”.
Men tendensen att måla upp samhällsproblem med världens bredaste etnopensel, där ”invandraren” varken figurerar som brottsoffer i behov av en förtroendeingivande och kompetent poliskår, eller som fullvärdig samhällsmedborgare, gör att jag tio månader efter kolumnen om Rikskriminalchefen vill ställa om samma fråga då.
Men nu till ännu fler makthavare: vilka medborgare ingår egentligen i ert ”vi”?
