Den 35-årige mannen chattade med uppemot tusen unga flickor på olika internetsajter. Systematiskt gjorde han flera urval och sållade fram dem som var mest benägna att svara på hans manipulerande inlägg.

De flickor som verkade lättast att bearbeta placerade han i en speciell mapp i sin dator. Sedan fortsatte han kontakterna med dem och gjorde en ny sållning och valde ut de som var allra lättast att upprätthålla kontakt med. Även då det handlade om sex. De flickorna hamnade i en ny mapp.

Mannens grooming på internet ledde till att åtta unga flickor utsattes för sexuella övergrepp. I fjol dömdes han i Stockholms tingsrätt till tre års fängelse för våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn. Han ska betala 187000 kronor i skadestånd.

Hos de unga tonårstjejerna finns såren efter övergreppen kvar. I domen står det om ett av ­offren: ”Hon har haft ont men inte hittat någon förklaring. En gång när ­polisen ringde fick hon ­stickningar i ansiktet och hennes händer och armar började skaka. Hon tänker jämt på det som hänt. Hon har gått på samtal hos BUP och de skall fortsätta ett tag till.”

–De här männen som söker efter unga flickor arbetar nästan som något slags profilerare och de är skickliga i att plocka ut sina offer. Ofta handlar det om unga flickor som känner sig trasiga, berättar kriminalinspektör Sten Warmland vid Rikskriminalens it-brottssektion.

Hade den 35-årige våldtäktsmannen kunnat stoppas i ett tidigare skede med en lag mot grooming?

–Möjligheten hade funnits. Det gäller ju att hitta punkten försök till brott innan groomaren sitter på sängkanten med flickan. Polisiärt ger detta oss ett instrument. Men frågan är också hur vi ska agera och vilka resurser vi har. Idag patrullerar vi inte på internet i den utsträckning det behövs, säger Sten Warmland.