Tian Gan från Kina kommer hastande från lunchen på väg till föreläsningar vid Stockholms universitet ute i Frescati. Sedan tre veckor studerar hon engelsk litteratur på masternivå och att hon valde Sverige berodde mycket på avgiftsfriheten.
– Mina föräldrar är skilda och jag är uppfostrad av min mamma. Det var för dyrt för mig att studera där jag helst ville, i England. Men jag hade också hört att det var ett bra utbildningssystem i Sverige och att många talar engelska här, säger hon.
En utbildning från Australien, USA eller England har högst status för den som återvänder och söker jobb i Kina, enligt Gan Tian.
– Norra Europa är inte lika populärt. Jag tror det skulle krävas ett bra stipendiesystem om ni tar avgifter och ändå vill attrahera de mest brillianta studenterna, säger 21-åringen som själv hoppat över både ett år i gymnasiet och på universitetet innan hon tog sin grundexamen.
Elnaz Jafani från Iran läser bioteknik och svenska i väntan på att kunna söka till KTH. Men om hon måste betala höga terminsavgifter, ja, då kommer hon hellre att välja ett annat land, kanske Kanada.
– Studierna är det inget fel på, men jag gillar inte vädret och att det är så tyst och svårt att få kontakt här, säger hon.
Jacob Padilla från USA, har sin lunchlåda i handen, men tar sig tid att stanna ett ögonblick. Eftermiddagen är vikt för egna studier i hans masterprogram ”Globalization, Environment and Social Change”.
– Om det blir avgifter här skulle jag vara tvungen att hoppa av, konstaterar han, trots att han låter ganska Sverigefrälst efter sina första tre veckor här.
– Ja, det är ett helt unikt och bra program jag valt men att det var gratis var en av faktorerna som påverkade. Jag sympatiserar starkt med hela det svenska välfärdsystemet som inte alls existerar i USA.
Rektor Kåre Bremer anser att det vore mycket negativt om Stockholms universitet skulle tappa utländska studenter:
– Ett stort universitet måste ha en internationell prägel, det är berikande med de utomeuropeiska studenterna som dessutom fungerar som ambassadörer för Sverige i sina hemländer. Om medelavgiften hamnar på cirka 70 000 kronor är det väldigt dyrt i ett europeiskt perspektiv.
Han befarar att det blir en stor och besvärlig administration om varje universitet ska sköta prissättningen och inte längre få den statliga ersättningen.
– Jag förstår om staten tycker att det finns en gräns för hur många utomeuropeiska studenter vi ska utbilda för skattepengar, men det kanske vore bättre att istället sätta ett tak för hur många de får vara, menar han.
Universitetskansler Anders Flodström , befarar att det kommer att bli en drastisk nedgång i antalet utländska studenter. Det hände när Danmark införde sina avgifter. Enkätundersökningar har också visat att avgiftsfriheten varit av avgörande betydelse för över hälften av de utomeuropeiska studenternas val.
– Förutom den minskade mångfalden kan det också påverka svensk arbetsmarknad, främst inom tekniska och medicinska området. En rimligt stor andel av dessa så kallade free movers etablerar sig i det land de utbildats i, säger han.
Avgifter behöver åtminstone kombineras med ett ordentligt stipendiesystem, menar universitetskanslern.
– Om universitet och högskolor fick behålla, säg hälften, av de cirka 500 miljoner som staten beräknas spara skulle det kunna bli ett positivt system för att ändå kunna locka de vassaste studenterna.
Även Peter Gudmundsson, rektor för KTH, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm med uppemot 2000 utomeuropeiska studenter, anser att avgifter kräver motsvarande ökade stipendiemöjligheter
– Om det finns för litet underlag kan det komma att påverka vårt utbud av specialiserade kurser. De flesta studenter har dessutom en grundutbildning med sig när de kommer och en hel del kompetens stannar sedan i Sverige. De är värdefulla med tanke på att vi har ett stort behov framför allt av ingenjörer.
