Det är vattnet som gör Stockholm. Därför ska vi vara rädda om våra fria vattenytor och inte belamra dem med sådant som det föreslagna kallbadhuset utanför Norr Mälarstrand i höjd med Kungsholmstorg.

Först låter det häftigt: ”Återupprätta den gamla fina traditionen med ett kallbad i Riddarfjärden”. Men vid närmare eftertanke är det en gräslig idé.

Det låg en rätt stor flytande badanläggning mellan Tegelbacken och Riddarholmen (ut från järnvägsbron/Centralbron) mellan 1884 och 1936, då den fick rivas för att Mälaren blivit för skitig. Att öppna ett nytt badhus, med 70 lyxhotellrum, vore att fira vattenreningens triumf, eller hur!

Jo, möjligen om man byggde en låg, hotellfri anläggning på den gamlas plats, men förslaget idag är att dumpa en skrymmande, elva meter hög bräd- och glaskonstruktion likt en ring fläskkorv (arkitekterna kallar det ”badring”) ute på fjärden. Med en diameter på 125 meter plus anslutningsramp skulle den nå ut nära en tredjedel av sträckan mellan Norr-Mälarstrand och Långholmen. Fläskringen skulle skymma eller beskära vyn i flera riktningar: från Rålambshovsparken in mot Riddarholmen/Gamla Stan och från promenadstråket längs Norr Mälarstrand mot öppningen under Västerbron respektive Söders höjder.

Detta redovisas förstås inte i de förföriska dataanimationer som ska sälja projektet. Istället har man bland annat en ”flygbild” tagen några hundra meter ovanför Gamla stan där badhuset ser ut som en liten ullig hägring i det rosa kvällsljuset. Hur många kommer att dagligdags se bygget från denna höjd? Eller för att ta det från andra hållet: Om projektledningen trodde att folk skulle bli upprörda över att bygget inte var pampigt och dominerande nog, ur vilket perspektiv skulle pr-teckningen då vara gjord? Från en kajak alldeles bredvid är ett bra tips, eller hur?

Det pågår en utställning av ”Kallbadhuset, Stockholms nya landmärke på Kungsholmen” i en lokal snett emot ingången till Arlanda Express på Vasagatan/Vasaplan, öppen klockan 15–18 fram till den 30 juni. Gå gärna dit eller titta på stockholmkallbadhus.se och fundera över illustrationernas ­perspektiv och bli sedan åtminstone en aning misstänksam.

En bild av den läckert flytande ringen av ­glittrande glas, till exempel, verkar vara sedd från toppen av Kungsholms kyrka. Dit är det svårt att komma, kan jag försäkra. Särskilt i badtofflor.

Redan utställningens titel visar för övrigt ­projektets okänslighet. Ett landmärke ska ligga på land, det hörs ju tydligt. Stockholm behöver säkert djärv arkitektur, men stadens adelsmärke är de fria vattenytorna. Försvara dem!