Det traditionella machoidealet blir allt mer förlegat tack vare kvinnors frigörelse. När det för ett halvt sekel inte längre var självklart att kvinnor skulle vara hemmafruar började också förflyttningen av männens position som självklara husfädrar. De kvinnor som bröt sig loss från hemmets trånga rum var också tvungna att omskapa sin roll. En generations senare är alternativen förnyfödda tjejer fler. Killar har precis påbörjat sin frigörelse som en reaktion på feminismens genombrott. Det är inte längre självklart, eller ens önskvärt, att vara den starka försörjaren och beskyddaren.

Att klara sig själv och inte prata om känslor. Kvinnorna flyr små­städerna för att plugga i Stockholm eller hellre New York. Männen blir kvar och hämtar till slut fruar från Bangkok eller Moskva. I de svenska storstäderna sker en långsam maktförskjutning mellan könen. Feministernas
folkbildning de ­senaste decen­nierna har frigjort många kvinnor. Och sam­tidigt kickat igång en befrielse av männen. Men många män vet inte hur de ska hantera sin nya roll. Osäkerheten och frustrationen visar sig i siffror.

57 procent. Så mycket ökade självmorden bland unga män 15-24 år mellan 1998 och 2002. Bland alla ­andra minskade den. Över 70 procent av alla självmord begås av män. Förra året anmäldes 42 000 misshandelsbrott där män blivit misshandlade. Motsvarande siffra för kvinnor låg på 25 000. Var femte man har ingen nära vän. Tre av fyra som dör av alkohol eller narkotika är män. 60 procent av alla högskolestudenter är kvinnor. I skolan är det många fler ­killar som inte tar studenten. Vissa pratar om en manlighet i kris. Jag tror att tystnaden kring hur ­dåligt många män egentligen mår äntligen ­brutits. Samtidigt tjänar män fortfarande i snitt 4000 kronor mer än kvinnor och är kraftigt över­representerade i chefspositioner. Men
inte länge till. De orättvisa manliga privilegierna är änt­ligen på väg bort. Mansforkaren Ingemar Gens tror att det bara dröjer 20 år till innan kvinnorna till och med svischat förbi.

Efter ­tusentals år av total manlig makt­dominans är det alltså på väg med en jämlik
fördelning ­mellan könen. En samhällsförändring i klass med demokratins införande. Men vad händer med männen som blir kvar?

Vi har redan tillräckligt med ­bevis för vad den manliga destruktiviteten ­skapar. Risken är att de män som inte känner sig inkluderade i den nya könsordningen försvarar sin maktposition på det enda sätt de kan. Våld på sig själva och sin omgivning. Att de förstelnar och förstärker gamla machoideal när de ser hur deras status sjunker. Jag tror att det är ett av våra största samhällsproblem de kommande åren. Den psykiska ohälsan bland män måste tas på allvar. Utan en kärleksfull frigörelse av män är full jämlikhet inte möjlig. Vi har kvinnor att tacka för att vi kommit så nära jämställd­heten.
Nu är det dags att männen hjälper varandra och får hjälp för att nå den sista sträckan.