Fem på eftermiddagen ringer presschef Fredrik Kornebäck.

– Kan du om en halvtimme?

Han och Håkan Juholt väntar utanför ett kafé mitt emot Storkyrkan i Gamla stan, Stockholm. Den blivande partiordföranden tänker inte ge några längre intervjuer före Socialdemokraternas extrakongress. Men hans 79-åriga mamma Susanne är en flitig läsare av tidningen Vi så han gör ett undantag.

Vi tar oss ner för branta stentrappor till källarplan. Servitrisen tänder stearinljusen på bordet. I det flackande skenet ler Håkan Juholt nöjt. Det blev han, en okänd, som i sistaronden klev in och slog knockout på kändisarna i partitoppen.

– Jag höll mig kvar, säger han.

Det är samma taktik som han prövade redan som 18-åring. Han hade just gått ut tvåårig social linje på gymnasiet och fick jobb som annonsförsäljare på tidningen Östran i hemstaden Oskarshamn. När journalisterna gick hem på eftermiddagen stannade han på redaktionen för att ringa presumtiva prenumeranter.

– Det hände olyckor och grejer, och där var jag. När polisbilen ryckte ut följde jag efter. Jag blev snabbt oumbärlig.

Håkan Juholt har förberett sig i flera veckor för uppdraget, långt innan han nämndes i medierna som tänkbar kandidat. Valberedningens ordförande Berit Andnor hörde nämligen av sig flera gånger. Hon ville veta hur han ser på ledarskapet och partiet.

– Oj, oj, oj, nu kan det faktiskt bli jag, tänkte jag.

Två veckor innan hans kandidatur offentliggjordes talade han med sin mamma, sina två söner, sin ex-sambo och sin nuvarande särbo. Han var beredd när Berit Andnor ringde honom i regeringsplanet på väg hem från Afghanistan.

– Jag ville att valberedningen skulle få ett svar direkt.

Han förbereder sig för uppdraget, tar lektioner för att ”hotta” upp sin engelska. Visserligen är han slängd i de försvarstekniska termerna efter alla år som ledamot och ordförande i försvarsberedningen. Men i övrigt räcker inte skolengelskan långt.

– Jag har inte en bruksengelska om vi kommer in på EU, finanspolitik och arbetsmarknad.

Det är ett sargat parti Håkan Juholt tar över med två katastrofval i rad och en infekterad process i jakten på en efterträdare till Mona Sahlin.

– Han måste ge Socialdemokraterna självförtroendet tillbaka, säger riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S).

– Han måste vädra ut den gamla partiledarkulturen, säger Jan Larsson som var statssekreterare hos Göran Persson.

Håkan Juholt tänker forma ett nytt eget gäng. Han börjar plötsligt gräva i sin väska med Oskarshamnsemblemet, en ständig följeslagare som gör honom till ambassadör för hemkommunen.

– Var har jag nu min bok? Den är inte här. Jag måste tillbaka och hämta den.

Är intervjun redan är på väg att ta slut? Men plötsligt börjar Håkan Juholt sjunga och håller upp en anteckningsbok med svarta vaxpärmar i luften.

– Param-pam-pam-pam. Här står namnen!

Han har samlat två sidor med namn på personer han vill jobba nära under sin tid som partiordförande. Men listan är inte klar.

– Här fyller jag på och stryker, och fyller på igen.

Håkan Juholt har tvåårig gymnasieskola, sociala linjen, medan huvudmotståndaren Fredrik Reinfeldt ärcivilekonom.

– Jag ska knyta till mig kompetens som jag själv inte har, säger Håkan Juholt.

Han konstaterar att Socialdemokraterna till en början underskattade Fredrik Reinfeldt och de nya Moderaterna. Men i dag känner Håkan Juholt att Socialdemokraterna har goda chanser.

– Regeringen är tömd på idéer, den är en förvaltande statsapparat. Grå, trist och visionslös.

Håkan Juholt tycker inte om att bli karaktäriserad som en vänsterprofil.

– Många vill förminska mig och partiet genom att sätta sådana etiketter. Det är härskarteknik.

Jag behöver inte ställa frågan: Vad driver honom? Han ger svaret när han talar om sitt konstintresse och sin morfar, konstnären Arvid Källström som var bästis med kollegan GAN (Gösta Adrian-Nilsson).

– Här är jag, en Åsa-Nisse, en bondlurk, en som bara kan lyssna på Elvis och har mustasch. Men en dag kommer ni att hitta det andra i mig.