Det kom ett mejl från dotterns skola. Ett larm från fältassistenterna om att fler ungdomar än tidigare är ute sent på kvällarna. Att stora ungdomsgäng hänger runt centrum på helgerna. Att alkoholkonsumtionen ökat framför allt bland de yngre, ungdomar sitter vid daghem och skolor och röker vattenpipa och att de boffar, sniffar olika preparat för att berusa sig. Att drogerna nu i allt större utsträckning köps och säljs via nätet. Och så en uppmaning till föräldrarna, håll koll på era ungdomar, gå ut och se vart de tar vägen på kvällarna, ta reda på vad ditt barn gör på nätet.

Strax därefter kom ett nytt mejl: Bortse från det förra, det handlar om en annan kommun. Men det gick såklart inte alls, tanken var redan väckt.

I debatten om föräldraskap ligger nästan allt fokus på småbarnsåren. Om att få livet att gå ihop och ändå ha tid att vara där för att se det där första leendet, första steget, höra första ordet. Om tonårsföräldrar är det tyst. Trots att barnen fortsätter att göra en massa för första gången. Men nu handlar det om första ciggen, första fyllan, första sexet… svåra saker som man som förälder kan behöva lite stöd att hantera för att rätt kunna stötta sitt barn.

Vi föräldrar är så hopplöst frånåkta. Godtrogna. Tänker, det handlar om andra. Inte mitt barn. Men, som Folkhälsoinstitutet insiktsfullt skriver i den lilla skriften Tonårsparlören: Det är skillnad på att vara dum och göra något dumt. Tonåringar som avstår från alkohol är i minoritet. Och de som dricker gör det inte för att det är gott, de gör det för att bli fulla. Runt hälften har haft sin första fylla innan de fyller 16 år. En tredjedel innan de är 15 år.

Det är inget nytt fenomen. Efter skolavslutningen i nian drog jag runt med mitt gäng på stan på kvällarna. Jag minns fortfarande hur jag satt på trottoaren utanför McDonalds på Trädgårdstorget i Linköping, likblek och illamående efter att spytt upp min första fylla. På tillfälligt besök i helvetet. Ändå gjorde jag om det.

Ungdomar dricker trots att både kroppen och hjärnan tar stryk, 80 procent av våldsbrotten är alkoholrelaterade, man lättare blir osams med sina kompisar och har sex utan att egentligen vilja det.

Varför?

Kanske för att det är fantastiskt att vara ung. Och förfärligt. Man vill vara speciell. Och samtidigt som alla andra. Ingen förstår en. Ibland förstår man inte ens sig själv. Man är liten. Och stor. Vill vara trygg. Och söker spänning. Man mår illa av att dricka. Men kickar en stund på berusningen. Föräldrar fattar ingenting. Men man önskar ändå innerst inne att de skulle fråga.

En klok vän till mig säger att man måste våga tränga sig på, men på ett fint sätt. Knacka på den stängda dörren, sätta sig bredvid sin tonåring, framför datorn eller på sängkanten, visa att man finns där. Och att man måste ha tålamod. Förtroenden ges inte på kommando.

Kristdemokraterna har ett förslag om att man ska ha rätt att spara 30 föräldradagar fram tills barnet fyller 18 år. Det är en utmärkt reform. Prisvärd för en kostnadsmedveten finansminister som Anders Borg. Ge oss tid att vara där för våra tonåringar.