Den franska 1700-talsdrottningen Marie Antoinette promenerar med sina barn i parken till slottet Trianon. Hon bär en enkel (nåja, allting är relativt) muslinklänning. På tidigare porträtt har hon låtit sig avbildas i full galakostym med allt tjusigt hon kunnat hitta i den imponerande kungliga garderoben. Blingbling-bilderna har stuckit folk i ögonen och nu närmar sig revolutionen.
Marie Antoinette hittade inte på den extrema överkonsumtionen som präglade det franska hovlivet. Den var ett arv från ”Kung sol” och omfattades (förväntades?) av kungar, drottningar, prinsar, prinsessor och stora delar av aristokratin. Men det var mot henne, ”Österrikiskan” och ”Fru Brist”, som folkets ilska främst riktades.
Promenadbilden är ingen slump. Den är medveten politisk propaganda. Drottningen behövde en ny image. Wertmüllers tavla som hänger på Nationalmuseum i Stockholm utstrålar enkelhet och ömhet. En familjekvinna på promenad i naturen. En bild av mammalycka. Till skillnad från maktporträttens kyliga pompa och ståt.
En backlash, menade konstintendenten Margareta Gynning när hon talade på M-magasins Årets Mappie-utdelning där förra årets mesta opinionsbildare i kategorin kvinna 50+ korades i måndags.
På slutet av 1700-talet hade kvinnorna börjat nosa på makten. De viktiga salongerna drevs av kvinnor, Elisabeth Vigee-Lebrun var en framgångsrik konstnär, vetenskapskvinnan Emelie du Chatelets översättning av Newtons Principia beundrades och i England satt Mary Wollstonecraft och filade på Till försvar för kvinnans rättigheter. Kvinnorna började bli en kraft att räkna med. Och därmed ett hot. Entré för den ömma modern!
Så har det sett ut genom historien, berättade Margareta Gynning. Så fort kvinnor har stakat ut nya vägar, vips så har mammaidealiserandet kommit tillbaka.
Kanske är det så vi ska läsa vår tids husmorstrend och fascination över hemmafruar?
I dag tar fler kvinnor än män universitetsexamen, kvinnor leder stora företag, nästan hälften av riksdagsledamöterna och hälften av ministrarna i Sverige är kvinnor. Och vilken månad som helst nu firar, enligt The Economist, USA att kvinnor kliver över 50 procenttröskeln för att utgöra majoriteten av den amerikanska arbetsstyrkan.
Kvinnors ekonomiska frigörelse är vår tids största sociala skifte. Därav surdegarna, husmorsbloggarna och Anna Anka. Inredningshajpen, Mad Men-modet och lyckade mammor- reportagen i tidningen Mama:
Titta, jag har långkok på spisen – jag är inte farlig!
Det kan man välja att tolka som en tillbakagång. Men om vi lärt oss något av historien kan det lika gärna bara vara en liten andhämtning innan vi fortsätter framåt.
Vi tankar lite moderskärlek. Sedan tar vi nästa steg. Hej, bolagsstyrelser, lika lön för lika arbete, delad föräldraförsäkring… snart är vi där!
