Klockren. Familjen Smedberg kände direkt att de hade hittat rätt när de träffade 21-åriga Helena. När Maria Eklind Smedberg satt fast i bilkön hem från jobbet på Ekerö hämtade Helena barnen från dagmamma och förskola.

–Vi bakade muffins och kokosbollar, berättar Lukas.

–Jaaa! Muffins! ropar Ludvig.

Mest värdefull var barnvakten enligt Henrik Smedberg de dagar när planet från Oslo var försenat och han skulle hämta barnen. Kallsvettig ringde han Helena.

–Och när jag kom in genom dörren med andan i halsen stod det middag på bordet åt mig också.

I villan i Nacka bor de med två barn och två hundar. Han arbetar som Nordenchef på ett amerikanskt mjukvaruföretag, hon inom frivården och med fritidsuppdrag i Folkpartiets Nackastyrelse. Han reser 120 dagar om året och har en arbetsvecka på 60–80 timmar.

Har du funderat på att byta jobb?

–Nej. Jag älskar mitt jobb. Det är klart att det är slitigt som sjutton att resa. Men vi är lyckligt lottade att vi kan köpa hjälp och att min fru har ett flexibelt jobb.

För närvarande har Maria Eklind Smedberg gått ner i arbetstid och familjen anlitar inte barnvakt just nu. Men de har städhjälp varannan vecka och tycker att det är självklart att köpa tjänster vitt.

Efter SvD:s artikel 2007 om familjens barnvaktsjakt blev de kontaktade av ett företag. Helena, som familjen hade hittat på Grannar.se, anställdes av företaget. Intervju, fakturering, försäkring och utbildning ordnade förmedlingen.

–Vi tyckte att det var bra att hon gick en första hjälpen-kurs, säger Maria Eklind Smedberg.

Registerkontroll är bra, men för familjen stod personkemin och körkort högst på listan.

Och att barnen älskar henne.

–När jag var gravid och kom hem till en pannkakshög – till mig! – då förstod jag att vi hade en varaktig relation.


SvD:s granskning av barnvaktsbranschen: