Ju mera det trumpetas om galna svininfluensan desto mer misstänksam blir jag. Det är något lurt med undergångsbilderna av vad som ska drabba Sverige i höst och vinter. Två miljoner svenskar ska drabbas , eller som den friskrivande formuleringen lyder, kan komma att drabbas .
Men det hjälps knappast att det sägs kan komma att. Intrycket är ändå att det är något åt digerdödshållet till som är på väg och det beror på att bruttosiffrorna presenteras i medierna i direkt samband med något extremfall ute i världen: En person som smittats av H1N1 har fått en följdsjukdom, vanligen lunginflammation, och svävar mellan liv och död eller har rentav nått det senare stadiet. Nästa mening: 400000 till två miljoner svenskar kan drabbas! Ivärsta fall fem miljoner, tror Socialstyrelsen.
Jag anar att bakom de höga maxsiffrorna för antalet som kan komma att få influensa ligger myndigheternas ovilja att senare anklagas för att ha underskattat en fara. Hellre då ligga på ovansidan. Det är lättare att försvara i efterhand.
En särskild influensalinje på telefon har öppnats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Bara myndighetsnamnet hjälper till att skapa en stämning av krig och invasion!
Smittskyddsexperter intervjuas, men om man verkligen lyssnar till vad de centralt placerade säger blir det uppenbart att ljudnivån på larmandet är för hög. Min favorit är statsepidemiologen Annika Linde som utstrålar lugn och sunt förnuft. Hon har bland annat sagt följande (SVT/Aktuellt förra torsdagen):
Detta är inte farligare än en vanlig vinterinfluensa, även om många fler än vanligt kan komma att smittas.
Väldigt få blir allvarligt sjuka och de flesta av dem har en annan riskfaktor.
Man ska bara söka läkare om man blir allvarligt sjuk.
Läs gärna dessa tre meningar två gånger och ha dem sedan i bakhuvudet när du hör prognoserna om att sjukvården ska kollapsa eller åtminstone gå på knäna. Visst kan det komma att hända, men det beror i så fall inte på att influensan är så svår utan på att alldeles för många störtar till läkaren– därtill uppmuntrade av larmnivån – så snart de får en lätt feberhöjning och lite rethosta.
Detta beteende bottnar i vår tids syn på sjukdom. Det är något som man som skattebetalare anser sig ha rätt att slippa. Alldagliga krämpor och banala sjukdomar accepteras inte längre som något naturligt, som en del av livet som kan tacklas med egenvård och förnuft, utan mer som en kränkning för vilken man bör kompenseras. Och samhället svarar på dessa orimliga förväntningar, i detta fall genom att beställa fram vaccin så att det räcker till två doser till varenda invånare i landet. Är det verkligen rimligt för en influensa som inte är farligare än en vanlig influensa?
Visst är det rimligt! svarar säkert vaccinfabrikanten och hans aktieägare. Men vi andra kan grubbla en stund över om det är en vettig resursanvändning när man inte vet säkert hur effektivt vaccinet kommer att vara eller vilka biverkningar det kan ha.
