1996–1997: Damp-begreppet sprids. Christopher Gillberg ger ut en bok och publicerar debattartiklar. Siffran att cirka 10 procent av alla barn har ”betydande neuropsykiatrisk problematik” lanseras.

1997: Barnläkaren Leif Elinder i Uppsala skriver sin första kritiska damp-artikel
i Läkartidningen. Varnar för alltför vidlyftig användning av damp-diagnosen.

2000: Sociologen Eva Kärfve i Lund kommer med boken Hjärnspöken – damp och hotet mot folkhälsan. Kritiserar främst Gillberg för hans biologiska syn, hävdar att problemen har sociala orsaker. Få eller inga svar från Gillberggruppen.
I stället kräver några neuropsykiatriker som stöder Gillberg att Kärfve ska avskedas från Lunds universitet.
Samma år publicerar Gillberggruppen den senaste rapporten från sin Göteborgsstudie. Elinder-Kärfve misstänker forskningsfusk främst beträffande statistiken. Begär granskning av Vetenskapsrådet (VR). VR kan inte agera om inte rektorn anmäler, vilket inte sker.

Februari-mars 2002: Både Kärfve och Elinder kräver att Göteborgs universitet utreder. Får nej. Begär då att själva få granska materialet. Universitet vägrar, hänvisar till patientsekretessen. Överklagan till kammarrätten.

Mars 2002: Första domen i kammarrätten. Kritikerna får rätt att se materialet efter avidentifiering.

Maj 2002: Socialstyrelsen utger en rapport om ADHD som i stort stöder Gillberg.

September 2002 – april 2003: Ytterligare två domar i kammarrätten till Kärfve-Elinders fördel, två överklaganden av Gillberg till Regeringsrätten avvisas.

Juni 2003: JO riktar allvarlig kritik mot universitetet.

Augusti 2003: Rektor kräver att Gillberg ska ta fram materialet den 19 augusti. Han vägrar.

Maj 2004: Under en helg förstör Gillbergs tre närmaste medarbetare Göteborgsstudien. 22 hyllmeter dokument strimlas sönder. Polisutredning pågår.

Oktober 2004: Kärfve anmäls för forskningsfusk. Lunds universitet kontaktar Vetenskapsrådet.

Januari 2005: JO beslutar åtala Gillberg, rektor och styrelseordförande.