Där jag står går det inte att skilja land från hav eller himmel från mark. Allt är målat i samma gråvita snövinterfärg. Det enda man kan göra är att stå och glo. Eftersom alla våra kraftuttryck tog slut redan i januari, tittar vi här nere i södra Sverige ut över landskapet med tomma blickar och säger att det är spektakulärt.

Den senaste tiden har det dock nästan kastats fler läsplattor än snöflingor över oss. Det är också spektakulärt. Och precis som med snön är det lätt att tro att de är här för att stanna. Branschen jublar ju. Vissa säger till och med att framtiden är här. Men om detta är framtiden, påminner den märkligt mycket om dåtiden. Plattorna är ju kopior av pappersbokskulturen, skapade för precis samma användning. De är därmed i stort sett bara svaret på en enda dröm: förlagens längtan efter att tjäna mer pengar genom att dra ned på utgifterna. Det är svårt att låta bli att tycka att det är egendomligt visionslöst i en värld där det mesta faktiskt är möjligt.

Samtidigt befinner sig den traditionella bokkulturen mitt i en stor förändring. Med bokreakatalogen i handen skummar jag ­igenom priserna: 55 kronor, 129 kronor, 119 kronor, 139 kronor. Är det dyrt eller billigt? Jag frågar några vänner. Ingen vet säkert.

Ett första tecken på att synen på en vara förändras, är ofta att vi tappar kollen på vad den är värd. För bokens del kan detta bara betyda en sak: värdet håller på att minska. Och det är väl naturligt. Vi lever i en tid av ständig boklig närvaro. Böckerna finns överallt: i mataffärer, jourbutiker, på bensinmackar, tågstationer och så klart hos alla nätbokhandlare.

Om vi kopplar litteraturens starka närvaro till en kommande boom för digitala utgåvor, är det lätt att se vad som väntar runt hörnet: ett massivt överflöd. Och då vet vi vad som händer: priset sjunker till att bli nära nog noll. Det var vad som hände med musikindustrins produkter och det är vad som kommer att hända med bokbranschens.

Inget tyder på att förlagen, som tar upp till 160 kronor för en e-bok, är redo för detta. Vad blir deras svar när de följer den digitala bokens resa ned mot nollpunkten? Kommer de att lobba för ännu ett upphovsrättskrig och ställa sig bakom Antipiratbyråns krav på strängare fildelningslagar? Troligen. Men de skulle kunna gå i en betydligt mer kreativ riktning och i  stället försöka bidra till att skapa en helt ny bokkultur.

Vad vi behöver är då drömmar. Men vem i dag har lusten att spåna kring ett verktyg som erbjuder något radikalt annorlunda än den vanliga bokläsningen? Ja, vem vill uppfinna den på nytt?

På 1960-talet sa mediekritikern Marshall McLuhan: We shape our tools and they in turn shape us. Ett mått på ett framgångsrikt digitalt redskap med framtiden för sig skulle kunna vara att det har denna förmåga: att omforma vår kultur så mycket att vi själva påverkas.

Jag hoppas och tror att vi snart är där även för bokens del. Även om just de här upphaussade flingorna som nu dalat ned framför våra ögon antagligen bara kommer att kännas relevanta för säsongen.