Göran Sjönell är familjeläkare vid kvartersakuten Matteus i Stockholm. Han är medlem i Nordic Risk Group och en av författarna till boken ”Skapar vården ohälsa?”. Han är mest känd för sin kritik av mammografi, som han anser leder till överbehandling.
Foto: LARS PEHRSON
Deras utgångspunkt kan kanske upplevas som en polemisk tillspetsning. Men den får mer och mer fog för sig. En grupp allmänläkare på vårdcentraler i fem nordiska länder upplevde att deras väntrum började fyllas av en växande skara patienter som var friska men med diverse hälsorisker som skulle mätas, behandlas och åtgärdas och som kanske kan leda till att de blir sjuka någon gång i framtiden.
Det fick läkarna att bilda gruppen Nordic Risk Group för att diskutera ”vad håller vi egentligen på med”. Är det detta som är vår läkaruppgift? Kommer vi att få tid och resurser över till de som är verkligt sjuka, de gamla, de fattiga, de dåligt utbildade, de förbisedda som inte kan tala för sig?
En förrädisk tanke , säger de själva i sin just publicerade bok: ”Skapar vården ohälsa ?” där de pläderar för en ny mer humanistisk syn på sjuklighet, patienter och vården. De vill till och med rensa ut eller minska ned på vissa vårdinsatser. Det kan skapa häftiga motreaktioner och de som gör det riskerar att stämplas som konservativa bakåtsträvare eller ännu värre.
Det är nämligen en salig blandning av starkt motsatta motiv som skapat detta förändrade medicinska vårdlandskap: dels välmenande satsningar på att jaga hälsorisker med målet att kunna förebygga sjukdomar, dels starka kommersiella krafter att få sälja läkemedel, som helst ska användas under resten av livet till så många som möjligt, plus också diverse dyra medicinska apparater.
Dessa ambitioner i kombination med intensiv marknadsföring och pr främst från läkemedels–industrin och apparattillverkarna, men också från det medicinska etablissemanget har bäddat för dagens situation med nästan religiös fokusering på hälsa (ibland kallad hälsoism eller hälsofascism) och de ständigt återkommande försöken att vidga indikationerna för läkemedel till nya sjukdomar och sjukdomsgrupper (som brukar kallas ”konsten att sälja en sjukdom”).
Numera äter vi mat för att optimera hälsan – inte för att det är gott – och vi promenerar för att få motion – inte för att njuta av naturen.
För att se klart måste ett antal seglivade myter penetreras och dödas, hävdar riskgruppen. Det är etablerade axiom som att ”det är bättre att förebygga sjukdom än att bota” och ”ju tidigare en sjukdom upptäcks desto bättre”.
Hjärtsjukdomar är den kanske bästa illustrationen. Forskning sedan 60–70-talen har identifierat närmare hundra olika riskfaktorer för hjärtinfarkt och slaganfall med dominans för ett fåtal som högt blodtryck och höga blodfetter. Sådär 76 procent av befolkningen bär på en eller flera av dessa riskfaktorer.
Den välvilliga tillämpningen är råd att ändra livsstil som det brukar heta: sluta röka, gå ned i vikt, motionera, äta nyttigare. I realiteten har i minst lika hög grad medicinförskrivningen skjutit i höjden och miljardförsäljande läkemedel för att sänka blodtryck och blodfetter har sköljt över de västerländska befolkningarna.
Massundersökningar för att spåra cancer är ett annat exempel med mammografi som främsta aktör. Den väl visade risken är att små oskyldiga tumörer upptäckts och en mängd kvinnor behandlas i onödan. Medikalisering av friska också här, alltså.
Riskgruppens mål är flera. Ett är att vi måste kunna tala öppet om risker och om att undvika medicinska insatser med diskutabelt värde. Om vi nu är mogna för det?
Källa: ”Skapar vården ohälsa ?”. Redaktörer: John Brodersen, Birgitta Hovelius, Lotte Hvas, Studentlitteratur 2009
