När maten är klar ringer mamma eller pappa. Om sonen inte kommer hem i tid kan föräldrarna slå en signal.

Men också: när barnen undrar om det är okej att ta en glass i frysen ringer de föräldrarna på jobbet.

Mobiltelefonen är ett hett diskussionsämne i många familjer. Därför ställde SvD frågan "har du en egen mobiltelefon?" till fem lågstadieklasser i olika delar av Stockholm: Östermalm, Södermalm och Rågsved. Vi frågade också vad barnen använder mobilerna till.

54 av 104 elever i fem lågstadieklasser hade en egen mobiltelefon.

– Jag har nycklar hem och om jag tappar bort dem kan jag ringa mamma, säger Rian Haile, åtta år, som går på Rågsvedsskolan.

Barnen berättar att mobilen mest används för barn och föräldrar ska kunna nå varandra. Funktioner som sms, mms, fotografering och musikspelare används sällan bland barnen i sju- till nioårsåldern.

Företaget Villse System har tagit föräldrars koll på var barnen befinner sig ett steg vidare. Med hjälp av en gps-sändare, som till en början utvecklades för ryttare, kan föräldrar genom att logga in på företagets hemsida se exakt var barnet befinner sig - med bara någon meters felmarginal.

– Föräldrarna får exakt koll på var barnen befinner sig och kan ringa och fråga: du har stått stilla väldigt länge - har det hänt något, säger Ingrid Johansson, vd på Villse System.

Utvecklingen bekymrar Marie Carlsson, barnpsykolog, som har en frågespalt i tidningen Föräldrar & Barn.

– När det gäller barn i sju- till nioårsåldern förstår jag ärligt talat över huvud taget inte varför de ska ha mobiltelefon, säger hon.

Marie Carlsson arbetar på en barnpsykiatrisk mottagning i ett område med många välutbildade föräldrar – "många är så kallade curlingföräldrar”.

– Jag möter familjer där barnen ringer sina föräldrar hela tiden, även när det gäller saker de hade kunnat klara av själva. Det kan vara småsaker som att de inte hittar någonting, och då finns det faktiskt inget skäl att blanda in föräldrarna omedelbart.

Barn ska avlastas. Kommunikationen ska ske mellan personalen på skolan och fritids och hemmet, tycker Marie Carlsson. Hon kallar mobiltelefonen en förlängd navelsträng.

– Den gör barnen sårbara och sköra eftersom vi får dem att tro att de att de inte klarar saker själva. I stället för att barnen får utmana sig själva och sina förmågor ber de om hjälp hela tiden. Hur blir man en lugn och harmonisk person - jo, genom att lösa saker själv, säger Marie Carlsson.

Mobilen utgör dessutom en falsk trygghet, anser hon, och nämner debatten efter mordet på Engla Juncosa Höglund i våras.

Först när barnet är tolv-tretton år är mobilen ett bra redskap, anser hon.

– Då rör man sig utan föräldrarna. Då är det en fantastisk uppfinning, till exempel när man skickar sms till varandra, som "jag älskar dig, mamma" och så.

Ingrid Johansson, vd på Villse System, ser inte alls mobilen som någon förlängd navelsträng.

– Vi ser i stället en möjlighet för föräldrar att släppa iväg sina barn på ett sätt som de annars inte kunde göra. Du har ändå ansvar för dina barn tills de är 18 år, och då tycker jag att det är bra att du kan få lite extra trygghet och därmed tillåta lite mer, säger Ingrid Johansson.

På de skolor SvD besökte råder förbud mot att ha på mobiltelefonen under skoldagen. En del klasslärare låser in mobilerna på morgonen.

– Vi säger till föräldrarna att vill de nå sina barn finns det vanliga telefoner här som de kan ringa till, säger Tanja Meidal, klasslärare för 2-3A på Rågsvedsskolan.

Fotnot: Så gjorde vi undersökningen:

Katarina södra skola:
Klass 1A: 5 av 21 närvarande har en egen mobiltelefon. Klass 3A: 17 av 24

Rågsvedsskolan: 2-3A: 13 av 15

Östermalmsskolan: Klass 1B: 4 av 20, Klass 3M: 15 av 24

Totalt: 54 av 104.

Undersökningen ska inte ses som ett vetenskapligt statistiskt underlag.