Förra året tog Bris emot nästan 22 000 kontakter från barn och ungdomar runt om i Sverige.

30 år efter införandet av lagen mot barnaga och 20 år efter FN:s barnkonvention, är rapporten över 2008 dyster läsning:

I nästan var tionde kontakt berättade barn om hur de utsatts för fysisk och psykisk misshandel och utdrag ur rapporten visar på en skrämmande verklighet:

Barnen har i samtalen berättar både om slentrianmässigt våld, där de dagligen blir slagna och ibland även med tillhyggen som skärp och käppar, men också om mer tortyrliknande våld. En del barn berättar om hur de blir skakade och slagna tills de tappar medvetandet, skriver Bris i sin årsrapport.

– Den farligaste platsen för barn är hemmet. När barnen utsätts för misshandel är det oftast en förälder som är förövaren och det är nästan alltid pappan, säger Eva Waltré, chef för Bris operativa verksamhet.

Enligt rapporten kombineras våldet med psykiskt våld där barnen får höra att de är oälskade och värdelösa och att det är därför de blir slagna.

Flera samtal om misshandel kommer från unga tjejer som berättar att de blir slagna av sina pojkvänner. Flickan har ofta flyttat hemifrån till sin lite äldre pojkvän och utsätts där för både fysisk och psykisk misshandel.

– De inser kanske att de far illa, men vågar inte berätta för någon för de tycker att de har valt det själva, säger Eva Waltré till SvD.se.

Ett av fem barn uttrycker någon form av oro. Det kan vara oro och ångest hos barn som lever med våldsamma eller missbrukande föräldrar, oro för kamrater eller ångest som uttryck för psykisk ohälsa.

En del barn upplever att de blir svikna av samhället. När de har berättat för andra vuxna, som lärare eller personal inom socialförvaltning, om misshandeln så har de inte fått någon reaktion.

– Det är skrämmande när man inser att barnen har berättat något men det händer inget. De blir inte tagna på allvar, säger Göran Harnesk, generaldirektör för Bris.

Många barn uttrycker också en rädsla för anmälningsplikten, som innebär att alla som arbetar med barn har en skyldighet att anmäla misstänkta missförhållanden, eftersom kontakten med föräldrarna då riskerar att bli ännu sämre.