Joar Sundman, läkare på Maria Ungdom, blir ofta förvånad över vad som kommer fram när man vågar ställa svåra frågor till ungdomarna. ”Det är sällan så banalt att man råkat dricka för mycket, ofta är det mycket mer komplexa problem än så”, säger han
Foto: Simon Paulin
Klockan har precis passerat elva på lördagsnatten. I sovsalarna på Maria Ungdom på Kungsholmen i Stockholm ligger lakanen nysträckta och doften av nybryggt kaffe fyller personalköket.
Gårdagskvällen var hyfsat lugn, tre fall totalt, femton på en kväll är annars mycket.
Så brukar det se ut på sommaren, berättar man. Färre som kommer in men de som gör det är oftast illa däran. Många gånger har de komplicerade psykiska problem, taskiga familjeförhållanden eller tunga missbruk för den ringa ålder de är i.
De som kommer hit är mellan 12 och 20 år. Kanske är de här för tredje eller fjärde gången. Kanske är det premiär. Gemensamt är att deras beteende på något sätt framkallat oro, hos antingen vänner, familj, skolpersonal eller polis. Alkohol är den vanligaste anledningen. Därefter kommer cannabis. Efter det suddas gränserna ut.
– Många har en typ av blandmissbruk. En del använder kanske bensodiazepiner tillsammans med kokain, säger Lena Gustafsson, som jobbat på mottagningen längst.
Nya droger dyker upp då och då, men i längden är basdrogerna som består, menar hon.
– När en klassats kommer nästa, det går mode i det där, fyller skötaren Anders von Gegerfelt i.
Flera ungdomar säljer även droger.
–”Jag lever på det här”, kan de säga, berättar Lena Gustafsson.
I väntan på aktivitet sitter nattens personal och laddar batterierna med kaffe och kokta ägg med majonnäs. Att droganvändandet ökar på sommaren kan ingen säga på rak arm, ”det är så många som lämnar stan”, men de flesta ungdomar som debuterar gör det i maj eller juni.
– Man festar mer på sommaren, det blir en naturlig följd, säger underläkare Joar Sundman.
Men att tillgängligheten ökat kan alla instämma i.
– Går man två steg i kompiskretsen så räcker ofta det, säger Joar Sundman. Överläkare Stefan Sparring håller med:
– Ungdomar som tidigare varit skyddade från drogmissbruk kan idag skapa kontakter via nätet. Tillgängligheten och nyrekryteringen ser jag som de stora problemen framöver. Vi måste arbeta aktivt med tidig upptäckt och tidiga insatser med bred samverkan, sjukvård, socialtjänst, polis, skola, och inte minst föräldrar.
Dessutom kan de skönja en liberalare syn gentemot droger generellt.
– Det är inte lika fult och smutsigt längre, mer accepterat, säger Anna Hallgren.
– Särskilt de som kommer från familjer där man dricker mycket har en liberalare syn på droger och alkohol, det går hand i hand, säger Anders von Gegerfelt.
Han tycker att mycket var annorlunda förr: mer pengar i socialtjänsten, fler närpoliser som kände ungdomarna. ”Nu är det nästan som att man inte har råd att se”.
Däremot upplever Lena Gustafsson att det är fler ungdomar som tar emot hjälpen.
–Kanske för att de kommit längre i sitt missbruk med panikångest, kriminalitet och självskador som effekter, många är djupt deprimerade, berättar hon.
Andra tycker inte att de har något missbruk, ”som om de är kidnappade i hjärnan”, säger Joar Sundman. Föräldrarna har dessutom ofta dålig koll.
– De är ofta helt chockade, de tänker inte att just deras barn håller på, säger Lena Gustafsson.
Klockan halv två har det bara kommit ett samtal från en pappa som var orolig för storleken på hans sons och dotters pupiller. Joar Sundman går och lägger sig men blir snart väckt igen. En 15-årig kille är full och har slagit i huvudet. Han skickas till kirurgakuten men kommer tillbaka för att nyktra till.
Fyra ungdomar kommer in totalt, alla berusade med alkohol. Samtliga sover över. Ingen förälder har synts till på söndagsmorgonen och när promillehalten visar noll börjar samtalen. Joar Sundman tänker på de som aldrig fångas upp.
– Man undrar över de som aldrig kommer hit, vad gör de nu?
