Med bara en lätt hårddragning kan man påstå att Olof Palmes – och i förlängningen Sveriges – engagemang mot apartheid började över grillad korv på valborgsmässoafton 1962.

Då hade socialdemokraterna bjudit in en okänd afrikansk ledare att tala vid första maj. Afrikanen, som hette Oliver Tambo och var exilledare för den sydafrikanska befrielserörelsen ANC, hade anlänt en dag för tidigt. Statsminister Tage Erlanders rådgivare Olof Palme frågade i förbifarten vad Tambo hade för planer för valborgsmäss – en helg Tambo aldrig hört talas om.

Det slutade med att Tambo följde med till familjen Palmes radhus i Vällingby och aftonen firades med majbrasa och grillad korv. En djup vänskap grundlades. Sverige blev en ledande aktör i internationella organ för att isolera Sydafrika. Under Palme gick Sverige från att enbart ge flyktingstöd till att 1969 besluta om civilt stöd till befrielserörelser.

Olof Palmes sista offentliga framträdande ägde rum en vecka före mordet. Den 21 februari 1986 hölls i Stockholm en ”Folkriksdag mot apartheid”. Med vännen Oliver Tambo i publiken höll Palme ett brandtal mot rasförtrycket. I ett enskilt samtal efteråt avslöjade Tambo att apartheidregimen tagit kontakt och att reformer var på gång. Med vid det samtalet fanns statssekreteraren Bengt Säve-Söderbergh, tidigare chef för Palmecentret, som var den största givaren till United democratic front. UDF var det förbjudna ANC:s arm inne i Sydafrika.

–Oliver Tambo spelade en stor roll i Palmes hela föreställningsvärld. Palme köpte inte kallakrigskonceptet att världen var indelad i lojaliteter mot Moskva eller Washington. När sydafrikanerna gjorde revolt var det mot orättvisor i Sydafrika, enbart, förklarar Bengt Säve-Söderbergh som från den tiden är personlig vän med många från ANC:s gamla ledning.

–På min senaste Sydafrikaresa i fjol frågade jag (förre presidenten) Thabo Mbeki vad Sverige betytt för dem. Han svarade att Sverige varit oerhört betydelsefullt alltsedan Sverige som första västland röstade för FN-resolutionen om alla folks rätt till självbestämmande i början av 1960-talet.