En långsökt fråga, kan tyckas, i ett land som Sverige där fri abort har gällt sedan 1975. Men i Ceausescus Rumänien som den Guldpalms- belönade filmen ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar” utspelar sig i var frågan högst relevant. Där i kommunismens sista skälvande vidriga år i slutet av 80-talet var både preventivmedel och aborter förbjudna och konsekvenserna för kvinnorna förödande. Det finns uppgifter som pekar på att vid kommunismens fall hade mer än en halv miljon kvinnor gått en för tidig död till mötes på grund av illegala aborter.
Filmen har Sverigepremiär om några veckor och rekommenderas som brutalupplysning om vad aborter kan handla om fjärran från våra svenska abortpiller och trygga skrapningar under lokal- bedövning. Och som en påminnelse om varför det är så viktigt att försvara de rättigheter vi vunnit. För mörkerkrafter saknas inte.
Titta bara på uppropet ”Bevara äktenskapet”, som lyckats få med sig både Anna Maria Corazza Bildt och Jan Myrdal i sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapslagstiftning. En av initiativtagarna till uppropet är Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen. En man som tidigare i år uttalat sig om att han inte ser några absoluta teologiska och moraliska hinder för dödstraff. Men hävdar att det alltid är moraliskt mer rätt att föda ett barn, än att göra en abort.
Homofobi, abortmotstånd och dödsstraff – nog bildar det en märklig treenighet?
Världen är full av små onda, fromma män (och en och annan kvinna). Bland det första den frommaste av dem alla, påven Benedictus XVI, gjorde när han för två år sedan vigdes till biskop av Rom var att fördöma abort. Och i en värld av galopperande aids och ofrivilliga tonårsgraviditeter för-dömer Vatikanen fortfarande preventivmedel och hotar användarna med helvetets flammor.
Två tredjedelar av världens länder har inte fri abort. I Nicaragua förbjöds i slutet av förra året alla former av aborter. Där liksom i El Salvador, Chile, Vatikanstaten och Malta tillåts inte abort ens om graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest eller om den hotar kvinnans liv. Den fria världens ledare, president Bush, är ironiskt nog en uttalad abortmotståndare och för en aktiv politik emot internationella överenskommelser om kvinnors reproduktiva rättigheter.
Trots att just det är en nyckelfråga i bekämpningen av världens fattigdom. De fattigaste av världens fattiga är kvinnor. Om kvinnorna får makten över sin sexualitet och själva kan bestämma hur många barn de ska ha ökar möjligheten att de kan försörja sin familj. Då får fler barn gå i skola och fattig- domens onda cirkel kan brytas.
Men det ska fan till att förstå det, och tills han gör det får de 20 miljoner kvinnor som varje år tvingas till osäkra aborter fortsätta undra över var de ska gömma sina foster. Med undantag av de 70000 som dör förstås.
Världen är full av små onda fromma män
Hur gör du dig av med ett illegalt aborterat foster? Du kan inte spola ner det i toaletten, för då blir det stopp i avloppet. Och om du gräver ner det utomhus är risken stor att en hund eller råtta gräver upp det. Så hur gör du dig då av med beviset för ett brott som kan ge dig flera år i fängelse?
