Det här är historien: Det gäller min son. En envis förkylning släpper inte taget. Efter ett par dagar får han tid hos sin hus- läkare - eftersom det inte var akut så gick det inte att komma in med detsamma. Han rekommenderas vila och får medicin. Efter 14 dagar är han inte bättre.
Då jag råkar känna en öron-näsa-halsspecialist ringer jag honom och frågar om han kan ta emot min son. ”Jovisst - jag kan titta på honom, men jag kan inte behandla honom om jag inte har en remiss!”
Han ”tittar” på honom och skriver ut penicillin. Efter 10 dagar ingen förbättring. Specialistvännen meddelar att han - även om han gärna vill - inte kan genomföra ytterligare undersökningar (till exempel röntgen) eller behandling utan remiss.
Sonen ringer husläkaren på uppgivet direktnummer under den tid då hon har telefontid. Efter att i två dagar inte över-huvudtaget fått något svar ringer han läkarmottagningens telefonväxel och berättar om sina misslyckade försök att få kontakt.
Han får då beskedet att doktorn är på
semester och kommer tillbaka på måndag (detta samtal ägde rum på en torsdag). Sonen frågar då hur han skall göra för att säkert få en kontakt - ”Det är ju så svårt att komma fram på telefon. Kan jag komma upp till mottagningen?” Svaret blir ”Du får ligga på lite grann (sic!) och det här är inte en fråga vi hanterar på akuttid. För övrigt borde specialisten höra av sig hit och be om en remiss, men vi kan kanske ordna det ändå.”
Det är nu sonen ringer mig och frågar. ”Vad är det för ett samhälle ni har skapat? Hur har ni klarat att överleva när ni är sjuka och inte fått någon vård?”
Jag kan bara uppgivet konstatera ”att det du nu upplever är kosekvenserna av en flera decennier lång misslyckad, socialdemokratisk sjukvårdspolitik. De löften regeringen nu avger om förändringar - till exempel införande av en stopplag - kommer lika säkert som amen i kyrkan att leda till ytterligare försämringar. Det du och dina generationskamrater kan göra är att rösta för en förändring i kommande val!”
Men det botar ju
dessvärre inte de besvär och lidande han dras med i dag.
Olof Ljunggren
Stockholm
