Frågan låter enklare än den är. Alla som tvingats sätta sig in i problemet inser att det är ett komplicerat publiceringsbeslut.
Detta är förklaringen till att de som förespråkar publicering gärna smyger med bilden. Dagens Nyheter, som igår gjorde ett stort nummer av att tidningen visar teckningen, återgav den av någon anledning i frimärksform. Så liten att endast den som sett bilden någon annanstans kan se vad den föreställer. Och på tidningens webbsajt gick rondellhunden överhuvudtaget inte att hitta. Så skulle det givetvis inte vara om publiceringen vore självklar.
SvD har valt att inte trycka denna bild, varken stor eller liten, trots att den har ett givet nyhetsvärde. Detta beslut fattade jag innan det fanns minsta hot. Orsaken är istället att bilden av så många muslimer uppfattas som en allvarlig kränkning, för dem bör Muhammed inte alls avbildas och ännu mindre som hund. Vi har heller inga planer på att visa upp den antisemitiska så kallade judesugga som Lars Vilks ritade som en uppföljning på rondellhunden.
Att vi väljer bort vissa bilder är inget unikt. Sådana beslut fattas ständigt på en tidningsredaktion. Vi skulle exempelvis inte heller med automatik publicera grovt pornografiska bilder eller starkt förnedrande karikatyrer även om dessa hamnade i centrum för debatten.
Det betyder inte alls att dessa bilder borde förbjudas. Bara att de inte ska tryckas i vår tidning. Detta är själva idén med att ha en ansvarig utgivare och grunden för den svenska tryckfriheten.
Att SvD valt att avstå gör inte de aktuella dödshoten mindre fruktansvärda. Den vidsträckta svenska yttrandefriheten, som annars då och då ifrågasätts av den egna staten, utsätts nu plötsligt för svårbedömda och obehagliga externa attacker. Denna globaliseringens baksida är mycket illavarslande för alla oss som värnar om ett öppet samhälle.
Detta är förklaringen till att de som förespråkar publicering gärna smyger med bilden. Dagens Nyheter, som igår gjorde ett stort nummer av att tidningen visar teckningen, återgav den av någon anledning i frimärksform. Så liten att endast den som sett bilden någon annanstans kan se vad den föreställer. Och på tidningens webbsajt gick rondellhunden överhuvudtaget inte att hitta. Så skulle det givetvis inte vara om publiceringen vore självklar.
SvD har valt att inte trycka denna bild, varken stor eller liten, trots att den har ett givet nyhetsvärde. Detta beslut fattade jag innan det fanns minsta hot. Orsaken är istället att bilden av så många muslimer uppfattas som en allvarlig kränkning, för dem bör Muhammed inte alls avbildas och ännu mindre som hund. Vi har heller inga planer på att visa upp den antisemitiska så kallade judesugga som Lars Vilks ritade som en uppföljning på rondellhunden.
Att vi väljer bort vissa bilder är inget unikt. Sådana beslut fattas ständigt på en tidningsredaktion. Vi skulle exempelvis inte heller med automatik publicera grovt pornografiska bilder eller starkt förnedrande karikatyrer även om dessa hamnade i centrum för debatten.
Det betyder inte alls att dessa bilder borde förbjudas. Bara att de inte ska tryckas i vår tidning. Detta är själva idén med att ha en ansvarig utgivare och grunden för den svenska tryckfriheten.
Att SvD valt att avstå gör inte de aktuella dödshoten mindre fruktansvärda. Den vidsträckta svenska yttrandefriheten, som annars då och då ifrågasätts av den egna staten, utsätts nu plötsligt för svårbedömda och obehagliga externa attacker. Denna globaliseringens baksida är mycket illavarslande för alla oss som värnar om ett öppet samhälle.
