Jag fattar inte varför inte fler vill bli politiker. Hade det inte varit så svårt att välja parti hade jag för länge sedan börjat slipa på retoriken med sikte på riksdagen. Verkar vara en toppenarbetsplats, tycker jag. Världens mest moderna. Och nu menar jag inte de roliga mentometerknapparna man får trycka på då och då, de fria taxiresorna, de bärbara datorerna, mobilerna och bredbandsuppkopplingen i hemmen. Jag tänker på Solveig Ternström, Thomas Bodström, Peter Althin och alla de andra extraknäckarna.
Vad skulle din arbetsgivare säga om du plötsligt inte dök upp på jobbet några dagar då och då, för att istället jobba med något annat? Eller om du försvann några månader för att, säg, förverkliga den där gamla drömmen om att skriva den stora romanen?
Jag skulle med största sannolikhet få kicken.
Riksdagsledamöterna har inga sådana bekymmer. Ta skådespelerskan Solveig Ternström (c), till exempel, som bara ett par månader efter att hon blev invald i riksdagen 2006 försvann på inspelning av ”Om ett hjärta”. Det är en jättebra tv-serie med ett angeläget tema, det är viktigt att kvinnors hjärtan blir jämställda männens… men var det verkligen förenligt med ett riksdagsuppdrag?
Advokaten Peter Althin (kd) fick för några år sedan vass kritik av socialdemokraterna när det visade sig att han 2003 hade tjänat drygt 800 000 kronor vid sidan av. Oförenligt med riksdagsuppdraget, tyckte sossarna. Då.
Nu när Thomas Bodström (s) startat firma med gamla Jämon Claes Borgström och biträdde målsägande i rättegången mot Tito Beltran är det tyst i sosseleden. Det är klart att det var bra för den målsägande tjejen att ha ett erfaret målsägarbiträde (förutsatt att Bodström verkligen är en skicklig advokat, vilket jag i och för sig inte har någon anledning att betvivla). Men förenligt med hans uppdrag som folkvald? Skulle inte tro det.
Det är möjligt att alla tre hade snackat med och fått sin frånvaro okejad av sina partigrupper. Problemet är att det inte är de som är arbetsgivaren. Arbetsgivaren är du och jag och cirka nio miljoner svenskar till. Vi som har valt dem. Och vi kanske inte alls tycker att det är okej. Vi kanske har röstat på just deras parti för att vi tror att just de här personerna är de bästa på att skriva motioner, fatta beslut eller ge motståndarlägret vad det tål.
Dessutom, en riksdagsledamot har en grundlön på 52900 kr i månaden, baserad på 365 arbetsdagar om året. Ledamöterna har ingen formell semester, men det finns goda möjligheter att vara ledig vid jul, påsk, någon vecka på hösten, några på våren och en längre tid på sommaren.
Varför får riksdagsmän skolka – men inte du och jag? Kalla mig gammaldags, men om man ställer upp som kandidat i allmänna val till det som sägs vara det finaste ämbete man kan ha i vårt land, får man då inte stå sitt kast?
Eller ska jag själv tänka om, försvinna två dagar i veckan från min arbetsplats och skriva på den där boken jag drömmer om att förverkliga? Problemet är bara att jag i mitt jobb inte har någon obevakad riksdagsstol att lätta från…
