Ett äldre spansktalande par haltar in i den överfulla tunnelbanevagnen. Alla pigga runt 40-någonting tittar koncentrerat ut genom fönstren. Då tilltalar en tonårstjej paret på knagglig skolspanska och fast jag själv läste franska den gången det begav sig förstår jag vad hon säger: Vill ni sitta? Det vill de och tjejen och hennes kompis reser sig raskt upp.

Det är lite lustigt. Varje dag möter jag fina, empatiska unga killar och tjejer. Jag lever själv med en 15-åring som ännu inte varit i närheten av att kalla mig tillnärmelsevis lika fula saker som jag skrek till min mamma redan som 13-åring (förlåt mamsen, det var hormonerna!). Men om man lyssnar på Ring P1 får man lätt intrycket av att alla mellan tolv och 25 år i vårt land är ligister in spe. Och inte bara där.

Om drygt en vecka har andra säsongen av Ung & bortskämd premiär på SVT1 och svenska folket kan än en gång förfasa sig över den söndercurlade unga generationen, som om de medverkande är ett tvärsnitt och inte noggrant castade och regisserade. När Dagens Nyheters ledarsida skriver kritiskt om ett utslag i förvaltningsrätten som ger en tonåring rätt till eget rum formulerar sig skribenten så här om var gränsen går för trångboddhet: ”Men går den gränsen vid en tonårings rätt till en egen plats att tjura? Knappast”. Och när 14-åriga Valentin nyligen fick medialt genomslag för sitt förslag att införa en fast socialkunskapslektion i veckan från årskurs 3–4 och uppåt raljerade Malin Wollin i Aftonbladet: ”Jag tror, på fullt allvar trots att jag låter som Ring P1, att det var bättre ställt med ungdomen förr. Man visste exakt hur man skulle bete sig och vad som förväntades av dig. Är förvirringen i dag total? Vad är det som är så svårt att ta in och förstå?”

Fråga: Hur kommer det sig att det är okej att kollektivt mobba ungdomar i vårt land?

Visst, andra grupper får sin släng av sleven också. Det florerar en del fördomar om kvinnor till exempel. Om vita medelålders män. Invandrare. Och homosexuella. Men då är alltid någon där direkt och hugger. Bara när det gäller ungdomar verkar det råda konsensus. De var bättre förr.

Nu är ju ungdomar, precis som oss alla andra, individer och alla kan inte älska alla här i världen men om man ska generalisera är det faktiskt en hel del som talar för att det är precis tvärtom. Att dagens unga är bättre än oss.

De dricker mindre till exempel. Förra året uppmätte Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning rekordlåga siffror för såväl niondeklassare som gymnasieungdomar. Rökning minskar. Och de rör på sig mer. Både organiserat i idrottsföreningar och på egen hand.

Men absolut, ibland kan det så klart kännas som att tonåringar kommer från en främmande planet. När de önskar sig piercing i julklapp. Sitter tre stycken i en soffa och spelar spel på varsin mobil. Eller när deras framförhållning tycks sträcka sig trettio sekunder in i framtiden. Max. Men bara för att de inte gör som oss vuxna behöver det ju inte betyda att deras sätt är fel.

Nej, hemligheten bakom mobbingen är nog den här: De är smarta, de är välutbildade, de är snygga och de har livet framför sig. De har allt som de som gnäller inte tycker att de själva har.

Anna Laestadius Larsson är frilansjournalist. anna.laestadius.larsson@svd.se