Historiskt har Sverige varit bra på patientsäkerhet men nu kommer uppgifter om att det har blivit sämre. Säkerhetsarbetet är inte längre lika självklart inom sjukvården, vilket framkom under ett seminarium som Sveriges kommuner och landsting (SKL) anordnade under Almedalsveckan.
–Vår målsättning är att återigen bli världsbäst på säker vård, men då krävs en hel del arbete och även för- ändrade regler, säger Håkan Sörman, vd på SKL, som hoppas att satsningen kan starta i oktober.
Förmodligen är skadorna i sjukvården lika vanliga som olyckorna i trafiken och därmed skulle vårdskadorna kosta mellan 15 och 20 miljarder kronor om året.
Baserat på internationella uppgifter riskerar ungefär var tionde patient att utsättas för något slags misstag inom sjukvården, alltifrån enklare tillbud till allvarliga fel- bedömningar som leder till dödsfall. Så ser det ut i USA där man har en tillförlitlig statistik att luta sig emot. I andra länder ligger risken på mellan 7 och 16,5 procent att en patient drabbas.
Översatt till svenska förhållanden riskerar därför 90000 personer att skada sig på svenska sjukhus och cirka 3000 patienter om året avlider eller skadas svårt på grund av misstag som vårdpersonalen gör. Men det är en uppskattning.
–Här finns ingen säker statistik. Men från nästa år vill vi ha hårdare krav på att alla tillbud rapporteras, säger Håkan Sörman.
Exempel på tillbud är: felaktiga läkemedelsförskrivningar, ihopblandade id-brickor eller provsvar och för kraftiga doseringar.
I Sverige misstänks underrapporteringen vara mycket omfattande. Det anses bero på traditionen att koppla ihop en anmälning med en eventuell disciplinpåföljd, att man kan straffas om felen rapporteras. I Danmark tog man bort det sambandet 2003 samtidigt som man krävde att alla tillbud ska rapporteras. Resultatet blev att antalet anmälningar ökade mycket kraftigt.
–En anmälan är ett stort trauma för en läkare eftersom det finns en risk att man blir fälld och kanske till och med av med sin legitimation. Det är inget som man gärna diskuterar med kollegerna. Och därför lär vi oss inte något av de anmälningar som görs, säger Eva Nilsson Bågenholm, ord- förande för Läkarförbundet.
I sju år var Per Svedmark jaktpilot och flög Viggenplanen, nu är han kirurg på ortopeden på Karolins- ka universitetssjukhuset i Solna. Han kan jämföra säkerhetstänkandet i båda organisationerna.
– I flygvapnet fick vi lära oss att vi kommer att göra fel, men att du måste rapportera vidare allt så att din kompis inte behöver göra om samma fel. Det fanns ett kollektivt tryck på att rapportera in alla avvikelser samtidigt som man visste att man inte blir bestraffad, säger han.
Därefter går man igenom alla rapporter och drar lärdom av alla små fel som ofta leder fram till incidenten eller haveriet.
Det tog ungefär tio år, en hel generation jaktpiloter, att ändra attityd och arbetssätt inom flyget som tidigare hade samma säkerhetsregler som sjukvården har nu.
–Förr var det ofta så att man aldrig fick flyga mer om man anmälde sina misstag. Nu är det nästan tvärtom, att den som rapporterar in alla icke-förväntade händelser lyfts fram som ett före- döme, säger Per Svedmark.
Socialminister Göran Hägglund har tillsatt en utredning om hur patientsäkerheten ska höjas. Det viktigaste borde vara att uppmuntra alla i vården att rapportera in avvikelser, men då får de inte riskera att bli bestraffade, menar Eva Nilsson Bågenholm.
–Alla som är olämpliga för jobbet ska naturligtvis gallras bort och legitimationen ska kunna dras in. Men för säkerheten och vårdkvaliteten är det viktigt att alltid lära av sina misstag, men då får man inte ha ett system som gör att man är rädd för att berätta om fel som görs, säger hon.
