Foto: Scanpix
Både socialminister Göran Hägglund (KD) och Ylva Johansson som var socialminister i den gamla socialdemokratiska regeringen tror att frågan om vad man gör åt den ojämlika vården är en valvinnare. Den innehåller många dimensioner och själva problemet att vården är orättvis bland annat beroende på var man bor i landet, är lätt att bli upprörd över. Däremot kanske lösningarna inte är de enklaste att begripa.
–Att prata om skillnader och olikheter i vården behöver inte vara så farligt, det kan nog de flesta förstå att det alltid kommer att finnas. Men när nu politikerna allt oftare använder begrepp som ojämlik så har man samtidigt sagt att det är något orättfärdigt som man måste ändra på, säger Urban Janlert, professor i folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
–Men det är svårt eftersom det finns så många faktorer som spelar in. Själva sjukvården har sitt ansvar, men det handlar också om kulturer, utbildningsnivåer och vilka sociala nätverk man har.
Göran Hägglund menar att skillnaderna är tydliga. Ibland därför att personalen helt enkelt är ointresserad av att ta till sig nymodigheter. Men totalt sett minskar olikheterna. En förklaring är de öppna jämförelser som nu görs inom sjukvården där man kan lära sig goda exempel av varandra.
–Vi behöver mer sånt, vi måste öka tillgängligheten och ha oberoende granskare som kan slå ner på det som är snett. För att få en revision av vården ska en helt ny myndighet starta vid nyår, säger Göran Hägglund.
Ylva Johansson anser att den ojämlika vården är en klassfråga och ett av de största problemen i svensk sjukvård. Kvaliteten kan skifta, man kan bli utan behandling där andra får och det finns skillnader mellan regioner och mellan individer.
–Vi vet att lågutbildade och högutbildade får olika vård och då blir det en uppgift för staten att säkra en likvärdig kvalitet överallt. Med nationella riktlinjer och certifieringssystem kan man se till att kraven följs och bryter man mot reglerna måste något hända, säger hon.
Vårdvalet som nu införts i nästan alla landsting är också en politiskt laddad fråga. Alliansen menar att patienterna fått makt att välja och att nya vårdföretag gjort att tillgängligheten ökat för alla. De rödgröna anser att valmöjligheten är bra för patienterna, men att resurser tagits från socialt utsatta områden vilket ökat ojämlikheten i vården.
–Vi vill ha mer uppsökande och förebyggande vård i utsatta områden där behoven är störst. Det är inte läkare som tar emot många och snabba besök som ska premieras och då måste man också ta bort den fria etableringsrätten för nya privata vårdbolag, säger Ylva Johansson.
Göran Hägglund håller med om att ersättningssystemen är viktiga så att framför allt de äldre multisjuka får en bra vård. Men annars tycker han att socialdemokraternas förslag är oerhört byråkratiska och tar man bort de privata vårdgivarna kommer tillgängligheten att försämras.








