En liberalisering är på väg i synen på patienternas självbestämmande i det sista skedet av livet. Både Läkarförbundet och Läkaresällskapet är på väg att omformulera och förtydliga de regler läkarna har att hålla sig till när de möter dessa svårt sjuka och döende patienter.

–Om patienten ska vara med och ta ansvar för sin hälsa och sjukdom under andra skeden i livet, varför skulle han eller hon inte få vara med och bestämma över sin egen död? undrar Niels Lynoe, professor i medicinsk etik vid Karolinska Institutet.

Niels Lynoe är ordförande i Läkaresällskapets etikdelegation som just nu ser över hur patientens inflytande över behandlingar i livets slutskede kan förstärkas. Det handlar både om möjligheterna att avsluta pågående behandling och att få tillgång till lindrande behandling som kanske också påskyndar döden.

En av de mer kontroversiella behandlingarna är så kallad palliativ sedering, av kritiker kallad ”långsam dödshjälp”. Det innebär att svårt sjuka patienter sövs ned och får sova sig in i döden.

–Syftet är inte i första hand att påskynda döden utan att lindra svårt lidande som inte kan rås på på annat sätt, säger Niels Lynoe.

Metoden tillämpas i begränsad omfattning redan idag, främst för cancerpatienter men tanken är att fler svårt sjuka och döende ska få tillgång till den. Men det är oklart i vilket skede behandlingen ska sättas in och hur ofta patienten ska väckas upp för att inhämta förnyat samtycke.

–Ett dygns mellanrum kanske vore rimligt för att undersöka om patienten ångrat sig, säger Niels Lynoe.

Han tillägger att detta måste avgöras från fall till fall.

–Är patienten väldigt bestämd kan man kanske tänka sig att söva ned patienten för gott, säger han.

Sällskapets nya etiska överväganden, som nu är ute på remiss, innebär att patienter som anser sina symtom outhärdliga i högre grad kan begära att få bli nedsövda. Men först måste andra behandlingsmetoder ha prövats. Om symtomen är permanenta och patienten så önskar kan behandlingen fortgå utan uppehöll. Har patienten sagt nej till vätske- och näringstillförsel under nedsövningstiden ska detta respekteras, även om det skulle kunna påskynda döden.

Läkarförbundets nya etiska regler som nyligen antagits, innebär också förstärkt patientinflytande. Även om läkarna fortfarande inte får använda sig av åtgärder som aktivt påskyndar döden får de större frihet att avbryta livsuppehållande behandling än de har idag.

–Syftet måste vara att respektera patientens önskan om att få avstå från livsuppehållande behandling, aldrig att påskynda döden. Patienten dör fortfarande i sin grundsjukdom, inte av att respiratorn slås av eller på, säger läkaren Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik och ansvarsråd.

Det innebär att svårt skadade och sjuka patienter som totalförlamade Joakim Alpgård som SvD tidigare berättat om, idag skulle ha sluppit åka till självmordskliniken i Schweiz för att få dö.

Joakim Alpgård som blev förlamad efter en trafikolycka, vädjade i flera år tid om att få avsluta sin respiratorbehandling men fick hela tiden nej. Efter sex år tog han sig hösten 2005 med sin frus hjälp till självmordskliniken Dignitas i Zürich där han till hög kostnad fick den hjälp han önskade.


Lars-Olov Hammergård fick diagnosen ALS för fem år sedan. Idag är han så dålig att han med nöd och näppe klarar sin vardag i hemmet. Utan permobilen skulle han vara förvisad till sängen.

(9/1- 10) SvD:s reportage från Dignitas och fler artiklar om dödshjälp