Det är fel att framställa äldre människor som bara konsumenter, främst av vård och omsorg. I själva verket är de fortsatt produktiva, visar professor Eva Jeppsson Grassman i sin forskning. Hon kallar till och med pensionärerna för ”civilsamhällets stöttepelare”.

I tre omgångar mellan 1992 och 2005 har hon ställt samma frågor till ett riksrepresentativt urval av befolkningen. Resultaten för åldrarna 60-74 år, samt för år 2005 även 75 år och äldre, redovisade hon på onsdagen under ett äldreseminarium som Karolinska institutets Arc, Aging Research center, tidskriften Äldre i Centrum samt stiftelsen Solstickan arrangerat.

– Det är verkligen en myt att vi inte skulle vara hjälpsamma i ett välfärdsland som vårt. Pensionärerna utför ett omfattande frivilligarbete och informellt oavlönat hjälparbete. Det ökar och de gör flest timmar av alla, säger Eva Jeppsson, professor vid Linköpings universitet.

Allra mest arbetar en grupp kvinnor som är 75 år eller äldre. Drygt var tionde av dem lägger ner 60 timmar i månaden på det informella hjälparbetet utanför det egna hushållet. Det handlar om hushållsgöromål, transporter, passning och samvaro, oftast gäller det någon som inte är släkt.

Andelen äldre som gör en insats för en anhörig i egna hemmet är tämligen konstant, cirka fem procent. Men andelen som hjälper andra har ökat från 28 procent till över 50 procent under mätperioden. Det är förhållandevis fler män som hjälper till men kvinnorna arbetar många fler timmar. Vanligast är att man hjälper ett vuxet barn eller sin mamma.

Varannan pensionär arbetar också frivilligt inom föreningslivet, i genomsnitt 15 timmar i månaden, vilket är mer än vad andra åldersgrupper gör.

Finns det en risk för att pensionärerna blir utnyttjade?

– Tja, svarar Eva Jeppsson. Det finns en misstanke om att ökningen av det informella hjälparbetet hänger samman med nedskärningar inom äldreomsorgen och att fler ställer högre krav på livskvaliteten. Men vi ser också hur de som arbetar frivilligt och hjälper andra har bättre hälsa, fler nätverk och känner större tillit till sina medmänniskor än andra.

Det kan vara så att de redan resursstarka gör en insats. Men man kan också må bra av att vara behövd och att vara med andra, framhåller Eva Jeppsson.