Personalen hotar, svär och skriker åt de multisjuka äldre som inte äter upp tillräckligt snabbt. En äldre dam blir sittande halva natten i sin egen avföring från fötterna till ryggslutet, ingen kom när hon larmade. En annan blir kvarglömd många timmar på toaletten.

Det är några av de kränkningar och övergrepp som uppmärksammats de senaste månaderna efter Lex Sarah-anmälningar. Men det är långt ifrån allt som kommer fram.

Lex Sarah kom 1999, sedan undersköterskan Sarah Wägnert vittnat om vanvård på ett äldreboende i Solna. Alla som jobbar med omsorg om äldre och funktionshindrade blev därmed skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden till de ansvariga för verksamheten. Men det finns inga krav att också rapportera vidare för att få en nationell helhetsbild, vilket är en av de saker Socialstyrelsen nu kritiserar.

Det är mycket stora skillnader i hur lagen följs, både mellan och inom länen och mellan privata och kommunala verksamheter. När Socialstyrelsen samlade in rapporter från 17 av landets länsstyrelser år 2005 fanns 1127 anmälningar. Ett enda län, Östergötland, hade nästan 40 procent av alla anmälningar. De tre storstadslänen stod tillsammans för bara 25 procent av anmälningarna.

– Det är orimligt och kan inte avspegla kvaliteten i äldreomsorgen. Det handlar säkert mer om skillnader i tolkning av bestämmelserna, säger Helena Axestam, utredare på Socialstyrelsens äldreenhet.

Den privatanställda personalen var sämre på att anmäla än de kommunalt anställda. De privata var underrepresenterade även om man tar hänsyn till att de svarar för en mindre andel. Kanske ger de bättre omvårdnad?

– Andra undersökningar har inte visat några påtagliga kvalitetsskillnader mellan enskild och offentlig verksamhet, påpekar Helena Axestam.

Socialtjänstens Lex Sarah framstår som en sämre kopia av den anmälningsskyldighet som finns för hälso- och sjukvårdens personal enligt Lex Maria.

– Man kanske skulle ha tänkt igenom Lex Sarah lite mer, konstaterar Håkan Ceder, överdirektör på Socialstyrelsen, som i samband med ett remissvar som skickades till regeringen i veckan framhåller att lagarna måste bli mer lika.

– En anledning är att personalen på ett äldreboende kan arbeta både med sjukvård och omsorg. Då blir det konstigt med olika system. Lex Maria är dessutom uppbyggd på att lära av de misstag som begåtts, det saknas i Lex Sarah, säger han.

En skillnad är att alla avvikelser inom sjukvården måste anmälas till en ansvarig och om det är så allvarligt att det blir en Lex Maria-anmälan ska den alltid gå till Socialstyrelsen som därigenom får en samlad bild av riskerna.

Inom äldre- och handikappomsorgen däremot, bedömer den enskilda sköterskan eller vårdbiträdet vad som kan anses vara ett ”allvarligt missförhållande” som behöver rapporteras. Anmälan stannar sedan hos socialnämnden i kommunen eller till chefen vår det privata äldreboendet. Bara om felet inte kan avhjälpas måste kommunen rapportera vidare till länsstyrelsen.

I väntan på en eventuell lagändring har Socialstyrelsen redan nu tagit fram ändrade föreskrifter och allmänna råd Lex Sarah för att få en mer enhetlig bedömning. Det ska bli tydligare vem och vad som ska anmälas. Förslagen har varit på remiss och börjar gälla senare i vår.

– Och om någon anmält ska det utredas senast dagen efter och omedelbara åtgärder vidtas. Om det inte är klart inom en månad ska ärendet vidare till länsstyrelsen. Sker något inom den privata verksamheten ska det också anmälas vidare till kommunen, förklarar Helena Axestam.