”Grupperingar som pinkar revir”, ”personstrider” och ”ett oerhört förakt för svaghet”. Så beskriver Amelia Morey Strömberg arbetet i vänsterpartiets partistyrelse.
Hon och de andra ledamöterna talar klarspråk i en undersökning från partiets valberedning. ”Alla misstror alla och vi försvagas som politisk kraft”, sammanfattar vice ordförande Ingrid Burman, som i likhet med Amelia Morey Strömberg meddelat att hon lämnar sitt uppdrag på kongressen i januari.

Det är inför arbetet med att vaska fram en ny partistyrelse som valberedningen ställt ett antal frågor till de nuvarande ledamöterna. SvD har tagit del av svaren, som kom i början av sommaren. Materialet har nått en liten krets, men orsakat stor förstämning.

Fram tonar bilden av ett parti i kris, med interna stridigheter, infekterade personkonflikter och hårda ord.
”Klimatet i PS uttrycks ibland som allt för mycket av markeringar, man tillhör den eller den sidan”, tycker Elise Norberg.
Förnyare står mot traditionalister. Bland de så kallade förnyarna finns ett utbrett missnöje. De anser att det, under Lars Ohlys ledning, pågår ett ”kommunistiskt återtåg”, och flera frontfigurer har hoppat av i protest.

Den andra flanken, traditionalisterna, har haft högt ställda förväntningar på Lars Ohly. Men hans stödtrupper i partistyrelsen framför nu kritik mot honom och den övriga ledningen, det verkställande utskottet (VU). ”Vi har ett för svagt och otydligt ledarskap som inte klivit fram och tydligt företrätt partiet”, skriver Camilla Sköld Jansson. På frågan om vad hon saknar i partistyrelsen blir svaret kort och gott ”ett fungerande ledarskap”.

Paula Mulinari vill att Lars Ohly ska räta på sig: ”sluta backa, sluta skämmas”. Det är känt att många ledamöter i partistyrelsens vänsterfalang tycker att de oppositionella i Vägval vänster har fått härja fritt. Det finns också ett missnöje med att VU i samband med den utdragna kommunistdebatten gjort pudel efter pudel.
Stämningen kring sammanträdesbordet har varit stundtals mycket infekterad och hätsk.

Partiets högsta ledning, med Lars Ohly i spetsen, har känt sig så pressad att den hotat med att avgå, skriver flera personer. Måns Almqvist vittnar om att VU ”besvarat kritik med att ställa sina platser till förfogande i stället för att uppmuntra en saklig argumentation.”

Partiets andra vice ordförande Ulla Hoffmann är självkritisk. Hon och de andra i VU ”måste väl ändock tåla att PS inte tycker som vi utan att behöva uppfordra PS att avsätta oss”.

Lena Karlsson, som också sitter i VU, konstaterar att många i partistyrelsen tycker att det är ”tufft” och ”lite fint radikalt så där” att ofta ifrågasätta sin ledning. Men det kan samtidigt bli ”yvigt och extremt åt alla håll”. Hon efterlyser personer som kan tänka runt hörnet, ”utan att slå in det i andras huvuden med spikklubba”.

Av svaren framgår också att inte heller det feministiska vänsterpartiet är fritt från manliga maktstrukturer. Paula Mulinari berättar att det finns män som ”har en tendens att behandla mig som om jag vore lite dum”.