När hemtjänsten knackar på strax efter lunch tar 86-årige Larseric Janson emot med öppna armar. Pirjo Berg som kommer flera gånger varje vecka är som en familjemedlem och plockar vant i skåpen.

Makan sedan 63 år, 91-åriga Daga Janson uppskattar sällskapet och tycker att ”flickorna” ofta har tid med en pratstund mellan sysslorna.

– Det finns inte så många tillfällen att få kontakt med de unga när man har blivit så här gammal, ­säger hon.

Varje morgon gör Larseric i ordning en frukostbricka till Daga.

– Han brukar säga ”du har serverat mig i över 50 år så nu är det min tur”, berättar Daga innan hon får hjälp med en liten promenad runt i lägenheten. I vanliga fall blir det en tur längs vattnet men snön gör att det känns tryggare att stanna hemma i dag.

Larseric och Daga har många vänner som har äldreomsorg och bemötandet varierar. En släkting i Falköping fick besök av 62 olika personer.

– När man hör en del berättelser blir man förskräckt och undrar hur vi kan ha haft en sådan tur, säger Daga.

– Om jag är trevlig mot dem som kommer in i mitt hem är de trevliga mot mig. Men alla orkar kanske inte att vara trevliga, säger hon ­eftertänksamt.

Ibland har Daga fått lite väl många ansikten att hålla reda på och då har paret sagt ifrån.

– Nu är det ett fåtal personer som kommer som vi känner igen, säger Larseric.

Ömsesidig respekt är viktig.

– Gamla som förlorar sin integritet är inte längre människor. Det är inte lätt att ta emot hjälp på det här sättet men det underlättar om man kan behålla sin integritet, konstaterar Larseric.

Det är tyst och mörkt i våningen. Mary Palmstierna ligger till sängs med tidningen vid fotändan. När hemtjänsten kommer lyser hon upp.

– Jag kan höra på stegen om det är en man eller kvinna som kommer.

I hallen hänger en hatt och en rock – Marys make är inte längre i livet men sakerna hänger kvar som en signal till eventuella ­oönskade besökare.

– Det är för att folk ska tro att det bor en man i huset.

97 år gammal får hon hjälp med det mesta, men fördelarna med att bo kvar hemma och känna sig trygg bland sina egna saker överväger alternativet att flytta till ett boende. Ett larm om handleden gör också att hjälpen är nära.

När SvD hälsar på är det dags för en sen lunch. Jessica Otter­Rojas värmer maten i plastlådan.

– Det är köttbullar och potatis, säger kollegan Pirjo Berg.

Mary vill helst ha saft – stark ska den vara – det vet Jessica som vant blandar till drycken i en pipmugg. Annars dricker hon ­nyponsoppa men den har stått framme och ­behöver bytas ut.

Jessica och Pirjo tittar igenom kylskåpet. Mary behöver påfyllning. Hon vet vad hon vill ha hemma.

– Grönmögelost och bröd behöver jag.

Hemtjänsten från Attendo care kommer flera gånger per dag och är lika mycket hjälp som sällskap.

– Det är perfekt. De är så snälla och hjälper mig.

91-årige Olof Forsberg har spelat schack med världsmästaren och underbarnet Bobby Fischer på Manhattan Chess Club och tillbringat sammanlagt två år i luften som flygtekniker. Jobbet på SAS tog honom med på flygbolagets första resa över Nordpolen arrangerad av Marcus Wallenberg. De här historierna och många fler berättar han när SvD besöker servicehuset Tunet i Råcksta.

– Förr i tiden var inte säkerheten lika hög på flygen. En gång skulle de flambera crêpes Suzette i kabinen, men det satte jag stopp för, berättar han.

Det är fredag på Tunet och Olof och de andra i ”järngänget” träffas vid den öppna brasan. Eftermiddagsfikat med drinkvagn tillhör veckans höjdpunkter för gruppen som samlas vid hörnbordet varje fredag klockan två. En annan höjdpunkt är bubbelbadet, som Olof även förevigat på förra årets julkort – en klar favorit bland vänner och bekanta, berättar han stolt.

Han visar runt på servicehuset och när vi går förbi frisören vid reception berättar han om den senaste schackutmaningen.

– Det bor 160 personer här och det finns ingen som kan klå mig. Men Rickard, frisörens man, han är väldigt bra.

Olof är nöjd med livet på Tunet – han lyfter hela tiden fram personalens insatser och inställning.

– Alla är så glada.

Varje dag finns det två eller fler aktiviteter att välja på för de boende. Allt från styrketräning och tipspromenader till sångstunder och bingo. Personalen försöker även att utgå från de boendes behov och hjälper till om man till exempel vill ta sig till närliggande Vällingby centrum för en fika eller hitta på annat i närområdet.

Men det händer att Olof längtar tillbaka till livet före det på Tunet – till frisören i Rom, varuhuset Macy’s i New York där han brukade köpa klänningar till sin fru och till lägenheten ett stenkast från Copacabana i Rio de Janeiro där han var stationerad som ung.

– Det är inte samma sak att bo så här som att bo i egen lägenhet. Det är service här, man är nöjd, jag trivs. Man får trivas.

DEN GAMLE OCH TUNET Följ Olof Forsberg en dag på Tunet Ljudsatt bildspel