Christer van der Kwast har kritiserats hårt för sin roll som åklagare då Thomas Quick, som nu återtagit sitt gamla namn Sture Bergwall, dömdes för åtta mord.

Hovrätten har beviljat resning i ett av morden, på Yenon Levi i Dalarna 1988.

Men i TV 8 förklarar van der Kwast att han fortfarande delar bedömningen med de tingsrätter som dömde Quick.

- Jag delar tingsrätternas bedömning att det är bortom all rimlig tvivel stärkt, under de förutsättningar som getts. Jag har inte sett ännu att det ändrats på något sätt i sakligt hänseende.

Domarna har fått kritik bland annat för att bevisningen är svag och att det helt saknas teknisk bevisning, till exempel DNA som binder Thomas Quick vid något av offren eller mordplatserna. Men van der Kwast håller inte med.

- Det bygger på en direkt felsyn i den mening att det inte skulle finnas typer av bevisning av den tekniska karaktären som är likvärdig i stort sett med DNA, säger van der Kwast i tv-programmet.

Enligt honom byggde den bevisningen till exempel på att Quick kunnat beskriva vilka skador som tillfogats offren och på vilket sätt. I de två fall då offren aldrig återfunnits, menar han att Quick kunnat lämna uppgifter som knyter honom till offren och platsen för bortförandet.

Men journalisten Hannes Råstam, som i gjorde två program om Quick som sändes i SVT:s Dokument inifrån, samt Quicks advokat Thomas Olsson har en helt annan bild av bevisläget.

-Det där är intressant för om man läser resningsärendet så konstaterar hovrätten att det faktum att Quick har återtagit sina erkännanden inte är nog för att få resning. Det som avgör är att tingsrätten uppenbarligen fått fel uppgifter om den information Quick lämnar i förundersökningen. Det omständigheterna som van der Kwast skulle åropa till stöd är samma som Svea hovrätt underkänt, säger Thomas Olsson till SvD.se.

Förra veckan visade en analys från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) att ett antal förkolnade bitar som man under rättegången mot Thomas Quick som gällde mord på nioåriga Therese Johannesen i Norge antog var benrester från en ung människa.

Bitarna hade hittats på platsen där Quick sagt att han eldat upp flickans kropp, och fyndet togs upp i domslutet även om de inte gick att säkert fastställa att de kom från Therese Johannessen.

Thomas Quicks nuvarande advokat Thomas Olsson har tidigare hävdat att de förmodade benresterna var bevisning som vägde tungt när Quick dömdes för mordet.

Men enligt van der Kwast hade benbitarna inte stor betydelse.

- Det hindrar inte att det kan ha betydelse vid en rättegång nu. Men jag har lite svårt att se att bara för att den här saken faller bort, att det är resningsskäl, säger han till TV8.

Hannes Råstam har en helt annan syn på fallet med benbitarna som inte var ben.

- I takt med att resningsansökningarna lämnas in pulveriseras alla bevis. Benbiten som var ett av de få kvarvarande bevis som fans i utredningen, säger han till SvD.se.

Han påpekar också att van der Kwast flera gånger tidigare i intervjuer lyft fram just benbitsbeviset som viktigt.

Christer van der Kwast är mycket kritisk mot mediebevakningen av Quickärendet.

- Den bild som allmänheten har fått är inte särskilt lik den faktiska verkligheten. Här talar man om konspirationsteorier och folk som ljuger kors och tvärs. Att man inte någonsin talar om den bevisning som faktiskt gjort att domstolen att döma som man dömt., säger han i TV8-intervjun.